Det finns mycket att bli upprörd över. Jag läste Kyrkans Tidning i morse (hann inte det igår) och där finns en stor upprördhet över internationella arbetets namnbyte, de 36 miljoner som utbetalats till utköpta medarbetare på kyrkokansliet eller tystnadsplikten.
Jag håller med - mycket av detta är djupt upprörande och det är så jag blir gråtfärdig ibland.
Men - just nu orkar jag inte vara mer upprörd.
Just nu sitter jag bara och tänker på alla de POSK-grupper som jag har träffat den senaste tiden och de som jag kommer att träffa inom kort. Alla de människor som så engagerat, så genuint och frivilligt är med och arbetar i Svenska kyrkan. Människor som är med i verksamheten, går i gudstjänsterna och ber - tillsammans och hemma - för Svenska kyrkan, för sin församling, för vänner och bekanta, för världen.
Och jag tänker faktiskt sätta mig och lyssna till lovsångsgospel, fortsätta med mitt arbete att förbereda mina möten och andra POSK-uppgifter och sänder en tacksamhetens bön för alla de människor som så troget, så villigt och så engagerat bär Jesus vidare i Svenska kyrkan och i vårt samhälle!
2 kommentarer:
Visst är det fint att se det som är gott och som utvecklar. Anser Du att utspelet om Diakonin och utförsäkrade är politik eller en yttring av nöd?
Hej Jan
Jag tycker det är mycket bra att kyrkan reagerar på ett system där människor kommer rejält i kläm.
Som vi säger i vårt handlingsprogram:
POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen.
Skicka en kommentar