Caroline och Linnea berättar på Stockholms stifts webbsida om sina upplevelser>>
Carolina bloggar från Tanzania>>
Linnea bloggar från Costa Rica>>
Jag tror att det är oerhört viktigt med dessa utbyten som sker i programmet - Ung i den världsvida kyrkan. Detta är ett sätt att forma våra ungdomar till medmänsklighet, empati, solidaritet och diakonalt arbete. Framförallt tror jag att deras erfarenheter har en positiv inverkan på våra församlingar och vårt arbete i Sverige. För det ger perspektiv på vad som är viktigt i livet, vad som är värt att kämpa för och hur Gud kan gripa in i människors liv.Tillbaka med nya perspektiv i bagaget
[2010-12-21 13:40]Caroline Blomberg och Linnea Jensdotter har var och en på sitt håll mött kyrkor som är närvarande i samhället på ett helt annat sätt än i Sverige. Foto: Christina Nilsson
De är hemma igen, Caroline Blomberg och Linnea Jensdotter, men har inte riktigt landat efter att ha tillbringat tre höstmånader i Tanzania respektive Costa Rica. Där har de varit Stockholms stifts deltagare i utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan.
Det känns skönt att vara hemma, tycker Linnea som är ganska trött. Månaderna i Costa Rica har inneburit intensiv social samvaro och massvis av nya intryck. Nu ska de bearbetas.
Utbytesprogrammet Ung i den världsvida kyrkan går ut på att deltagarna ska möta människor. Det handlar inte så mycket om att jobba och göra en arbetsinsats som om att vara deltagare i en kultur, en kyrka och i en familj.
Olika fokus
För Caroline, eller Carro som hon kallas, har det mest känts jobbigt att komma hem från den lilla byn Illemera i Tanzania, som har varit hennes boplats i tre månader. Både hon och Linnea slås av hur olika fokus och perspektiven är i Sverige jämfört med Tanzania och Costa Rica.- Folk har helt andra prioriteringar här, säger Carro, sjukt löjliga prioriteringar. Som när jag såg nyheter på tv och det var ett långt inslag om en nyupptäckt bakterie i rymden. Att en bakterie är viktigare än människor! Jag skämdes ganska mycket över min livsstil och mina prioriteringar när jag var där i Tanzania.
Hon är orolig för att inte kunna anpassa sig igen. Men samtidigt, säger Carro, är hon också orolig för att glömma hur det var där utan el och rinnande vatten och en massa annat som vi tar för givet här. Men där människor självklart sluter upp för varandra. Allt är upp-och-nervänt, konstaterar hon.Samverkanskyrkor
Det är Svenska kyrkans samverkanskyrkor som Carro och Linnea har besökt och studerat. I Costa Rica har den lutherska kyrkan bara 2 500 medlemmar, men når betydligt fler. Arbetet riktar sig mot utsatta grupper - nicaraguanska gästarbetare, papperslösa, kvinnor, barn och hiv-smittade, för att ta några exempel. Ofta bedrivs detta arbete i opposition mot den stora katolska kyrkan.- Det jag såg och fick vara med om i ”diversidad-församlingen”, en grupp av företrädesvis hbt-personer, har gjort väldigt starkt intryck på mig, säger Linnea. I en kultur där hiv anses vara straffet för synden och heterosexuella män hellre dör än går till läkare med sin hiv, eftersom det är en sådan skam, där finns denna församling. De som inte har någon plats i samhället kommer till tals i kyrkan och blir varmt välkomnade i inklusiva mässor.
Kyrkan mitt i byn
Både Linnea och Carro har upplevt att kyrkan är otroligt närvarande i samhället. Det handlar om allt från att man nu och då får höra ”Gud är med dig” till att erfara att kyrkan är en stöttepelare och samhällsbärare.- Utan kyrkan skulle det inte vara lika mycket välfärd i Tanzania, säger Carro. Det är slående hur allt i byarna är kyrkan, framförallt för barn och unga – sjukhus, skolor, dagis. Staten har inga pengar.
- Man är stolt i den lutherska kyrkan i Costa Rica. Det var härligt att se, säger Linnea, som särskilt uppskattar kyrkans samhällsengagemang. Men betraktar sig som stenen i skon – liten, men som ligger där och skaver. Eller som en katt – ett litet djur, men trampar man den på svansen märker man att den är där. Kyrkan etablerar sig där den behövs som bäst.
Del av den världsvida kyrkan
De har många nyvunna perspektiv och erfarenheter med sig hem, Linnea och Carro som är överens om att det har varit en styrka att åka ut som en del av den världsvida kyrkan. De har fått se kyrkan som en tydlig samlingspunkt och att tron spelar roll. Tillsammans kan man göra så mycket.
För er som har möjlighet att besöka Café Hela Världen ikväll så låter det som en spännande kväll! För er som vill åka 2011 är senaste ansökningsdagen 1 mars 2011.
I POSKs handlingsprogram:
POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.
Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.(…)
Svenska kyrkan måste bli bättre på att rekrytera kandidater för tjänst inom kyrkan. Den gudstjänstfirande församlingen är den naturliga basen för rekrytering. Att finna blivande kyrkoarbetare är en viktig uppgift i alla församlingar och stift. Programmet Volontär i Svenska kyrkan är ett sätt att låta unga människor pröva tjänst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar