10 dec. 2010

Kristna är mer lyckliga?

På radions P1 i morse vaknar jag till vetenskapsradion som berättar att en amerikansk studie har intervjuat kristna människor och konstaterar att dessa är mer till freds med livet än andra människor. Men enligt forskarna beror inte detta på deras kristna tro utan på det sociala nätverk som de har i sin kyrka och församling.

Ju större nätverk, ju lyckligare verkar receptet vara.

Nja, det vet jag inte riktigt om jag tror på.

Utan att vara forskare eller så kan jag hålla med om att sociala nätverk är superviktiga för att en människa skall må bra. Men… jag tror också att den kristna tron som man delar i församlingen och stabiliteten som en tro utgör i ens liv gör det lättare att också hantera livet. För vi vet att vi inte är ensamma. Vi vet att vi har Gud, att vi kan be till Gud och vi vet att Jesus och Den Helige Anden finns närvarande.

Så - ja, det är säkert så att kristna är lyckligare på grund av sitt sociala nätverk. Men jag är också övertygad om att vår kristna tro också gör oss mer tillfreds med livet. Med detta vill jag inte ha sagt att det är enklare eller lättare att vara kristen. Men vi är aldrig ensamma!

(Nu var undersökningen bara på kristna - men jag gissar att detta gäller alla människor som delar en tro och sociala nätverk med varandra)

Sociala nätverk viktigare än gud

Publicerat: torsdag 09 december kl 12:57, Vetenskap och miljö,

Det är inte kontakten med gud som gör att religiösa människor är lyckligare än folk över lag, utan istället är det kontakten med de andra församlingsmedlemmarna som skapar glädje och tillfredsställelse.

Det är slutsatsen som amerikanska sociologer drar efter att ha intervjuat kristna om hur nöjda de är med livet. Det visade sig att de som hade flera vänner bland de andra församlingsmedlemmarna oftare var nöjda med livet än de som hade färre vänner och inte var lika nära knutna till församlingen. Slutsatsen är alltså att det sociala nätverket som troende får på köpet är det som skapar glädje.

Källa: "Religion, Social Networks and Life Satisfaction", American Sociological Review 2010; sid 914-933

Inga kommentarer: