13 dec. 2010

Biskop kritiserar svenska skolan

Biskop Antje Jackelén har skrivit en debattartikel i Sydsvenskan. Artikeln har rubriken "Konfessionslös skolan en chimär">>

Biskop Antje skriver:

När barn förbjuds att se julkrubban i kyrkan – samtidigt som de i skolan utsätts för något som liknar psykologiskt kvacksalveri – kan man då tala om en konfessionslös skola?

Den helt bekännelsefria skolan tycks vara en chimär. Slänger man ut en beprövad bekännelse genom framdörren kommer en annan, ofta mindre beprövad, in genom bakdörren. Illusionen att stå över alla bekännelser stryper den kritiska hållning som behövs, inte minst i skolan.

Nu är frågan om barnens julkrubbebesök kanske inte så mycket en fråga om religiös som om kulturell bekännelse.

Europeisk kultur är djupt präglad av de stora kristna berättelserna. Utan dem går det varken att förstå Händels Messias, Ingmar Bergmans filmer, Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställningar eller Sveriges största kulturarv, kyrkobyggnaderna.
Jag är glad att biskop Antje tar upp just den här frågan. Och jag håller helt med henne i kritiken. Jag förundras ständigt över rädslan för religionen, rädslan för bön eller välsignelse. Visst - jag vet att bön kan förändra, hela och hjälpa. Jag tror att välsignelsen har betydelse. Men för den personen som inte tror på det… varför är det farligt?

En kyrkoherde i Göteborg talade för ett par år sedan om den stora glömskan. Om när den större delen av Sveriges befolkning har glömt de stora berättelserna som finns i bibeln. Svenska kyrkan måste ta ett folkbildningsansvar för att glömskan inte skall sprida sig och ta över.

Som biskop Antje skriver:
Vem tar ansvar om en generation döms till främlingskap inför ett levande kulturarv?
I POSKs handlingsprogram skriver vi:

Känslan av samhörighet med Svenska kyrkan beror mycket på de kyrkliga kontakterna under barn- och ungdomstiden. Konfirmationsseden viker och de ungdomar som idag väljer att konfirmeras är i minoritet. POSK menar att det är nödvändigt att prioritera barn och ungdomar. Unga människor behöver mötas av vuxna som är närvarande där ungdomarna befinner sig, till exempel i skolan eller i gemenskapen på internet.

Gudstjänstlivet måste erbjuda möjligheter för familjer och ungdomar att delta. Kyrkan måste använda många olika former för att involvera barn och ungdomar, såväl traditionella som nyskapande för att behålla deras engagemang. POSK menar att en stark barn- och ungdomsrörelse är viktig för kyrkan och stöder Svenska Kyrkans Unga.

Läs i tidningen Dagen>>
Läs i Kyrkans Tidning>>

3 kommentarer:

Camilla Grepe sa...

"Jag förundras ständigt över rädslan för religionen, rädslan för bön eller välsignelse. Visst - jag vet att bön kan förändra, hela och hjälpa. Jag tror att välsignelsen har betydelse. Men för den personen som inte tror på det… varför är det farligt?"

Svårt att förstå kanske, men varför inte testa att byta ut "farligt" mot "respektlöst"?

Mäster Abraham sa...

http://adorientemversus.blogspot.com/2010/12/ett-forslag-till-kollektcirkular.html

Carina Etander Rimborg sa...

Camilla - om man befinner sig i en kyrka, där religion utövas, så anser jag att det är mer respektlöst att inte be eller säga välsignelse.

Det är så vår religion, vår religiösa kultur utövas - att inte göra det, är att inte ta sin egen övertygelse på allvar, vilket för mig blir falskt.