Jag håller på att göra en synnerligen välbehövlig städning på (och runt) mitt skrivbord och försöker sortera upp alla papper och lappar och artiklar och utredningar och tips och… listan kan göras nästa hur lång som helst.
Och hur jag än funderar och försöker ordna livet och skrivbordet på något klokt sätt så finns det alltid något som inte riktigt passar in i strukturen. Det finns alltid något papper/artikel/tidning som jag inte vill slänga för jag kan ha nytta av den - men var skall just den sorteras in?
Är det så här med Svenska kyrkan också? Att vi försöker strukturera in verksamheter och medlemmar i "mappar" och "lådor" och ekonomiska system, men alltid upptäcker att det finns något som går utanför det vi själva har tänkt ut? Och hur gör vi då?
När det gäller mitt skrivbord så handlar det om att koncentrerar sig på det som är väsentligt för min verksamhet - samma är det nog med Svenska kyrkan. Vad är kärnan, vad är det viktigaste?
I Kyrkans Tidning stod det idag en insändare där Gunnar Edström (Kristinehamn) ställer sig frågan "Var är Jesus ansikte?"
Det handlade om en publikation han hade hittat i ett församlingshem som beskrev Svenska kyrkan och det var fullt av ansiktsbilder på framsidan - men Jesus saknades. Trosbekännelsen i skriften var en av psalmerna i den av kyrkomötet icke godkända tillägget och på bilden av ärkebiskopen var också tre buddistiska munkar.
Ja, jag kan förstå Edströms frågor och undringar. Jag tycker de är berättigade och kanske är det också detta som gjort att det till årets kyrkomöte är flera olika motioner som handlar om mission på olika sätt.
Kyrkomötes webbsida där du hittar alla motioner>>
1 kommentar:
Ja...
Vi har väldens bästa budskap (och det är inte i första hand förståelse, hur gott det nu må vara) och vi behöver uppmuntra varandra till att inse och berätta det, på olika sätt, hela tiden för alla vi möter. Och ärkebiskopen behöver ta täten.
Skicka en kommentar