Religion och politik, hänger det ihop?

Lyssnade igår på "Ring P1" när jag körde sonen till sitt konfirmationsläger.

Till programmet ringer det in två olika personer som är så upprörda över att Kristdemokraterna får lov att sitta i regeringen - ja, överhuvudet taget vara ett parti. När man lyssnade på dem så fick jag uppfattningen att de var rädda för alla kristna, kristna var "farliga människor" för de hade konstiga uppfattningar om saker och ting. Och Göran Hägglund ifrågasattes som socialminister.
Lyssna på inlägget här>>

I princip (om jag uppfattat saken rätt) ställes frågan "Varför har vi ett kristet parti som sitter i riksdagen när vi är ett sekulariserat samhälle?"

Jag måste säga att jag blev ganska häpen när jag hörde diskussionen. Och jag undrar om dessa personer som ringde in tänkt tanken vidare och kanske ville förbjuda alla kristna (eller troende av andra religioner) att sitta i riksdagen? Eller om de (enfaldigt nog) tänkte sig att alla kristna tillhörde ett parti och att det inte fanns andra kristna i riksdagen? Tänkte de sig att man var tvungen att vissa åsikter för att få lov att ställa upp till val på riksdagasnivå? Skall man inte få vara bekännande kristen, jude eller muslim för att få vara minister?

POSK kämpar för att de politiska partierna (men inte personerna!) skall lämna kyrkopolitiken i Svenska kyrkan. För visst är det konstigt att moderater, socialdemokrater, centerpartister och alla de andra tycker att det är så viktigt att ställa upp som parti i just Svenska kyrkan - men inte finns de i alla de andra trossamfunden?

Var finns till exempel socialdemokraterna som parti i frikyrkorna, eller hos judiska församlingen, eller de muslimska församlingarna? Är det inte konstigt att man talar om att det är för folkkyrkans skull man ställer upp, eller som Maud Olofsson säger, för att prästerna inte skall få bestämma. Var finns då detta engagemang i alla de andra trossamfunden?

I radioprogrammet Ring P1 framfördes åsikten att Kristdemokraterna inte skulle få finnas i riksdagen och om jag uppfattade det rätt så var problemet just att de hette vara "kristna" i namnet.

Att partiet hade fått så många röster av Sveriges folk att de hade fått en plats i riksdagen och till och med regeringen - det verkade inte spela någon roll. 

Människor som brinner för att göra en insats för det samhälle där de bor och lever, skall självklart få lov att ställa upp i ett politiskt val - oavsett vad de har för religiös bakgrund eller levnadssätt. För de väljer att ställa upp som politiker i ett demokratiskt samhälle, där alla har en demokratisk rättighet att välja och kunna bli vald. De har erfarenheter, utbildning och lever i ett sammanhang som gör dem lämpliga på olika sätt att ta ansvar för vårt gemensamma samhälle där vi alla lever.

På samma sätt tycker jag att det är fullständigt självklart att de som ställer upp på listorna i valet till kyrkovalen är de som är förankrade i Svenska kyrkan, som gudstjänstdeltagare, körmedlem, bibelstudiemedlem eller i någon annan kyrkliga verksamhet. För där handlar det om att leda kyrkans verksamhet på bästa sätt - och då behövs den erfarenheten.


Ja, jag tror att den livserfarenhet jag har är något jag tar med mig som politiker i samhället. Människor har förtroende för mig på olika sätt genom de gåvor och erfarenheter jag är begåvad med. Och är jag politiker i samhället så är det samhället som kommer i första hand.

På samma sätt tro jag att den livserfarenhet jag har har är något jag tar med mig som politiker i kyrkan. Människor har förtroende för mig på olika sätt genom de gåvor och erfarenheter jag är begåvad med. Och är jag politiker i kyrkan så är det kyrkan som skall komma i första hand.

Och det tror jag inte det kan göra när jag är på samma plattform som i min gärning som samhällspolitiker.

Från POSKs handlingsprogram:

POSK nominerar kandidater som är förtrogna med Svenska kyrkan och har ett engagemang i dess gudstjänst- och församlingsliv. POSKs kandidater är alltid partipolitiskt obundna i de kyrkliga sammanhangen, men vissa tar också samhällsansvar genom att verka inom ett allmänpolitiskt parti i exempelvis kommunen.

På söndag startar Almedalsveckan på Gotland. Kyrkan finns med högst påtagligt genom en mängd olika seminarier, verksamheter och aktiviteter. Dels är det nationell nivå som ordnar, dels är det den lokala församlingen, dels är det de kristna grupperna i de olika partierna (tex Broderskapsrörelsen). Så religion och politik hör i högst grad ihop!