28 juli 2010

Dopträd är doptrend

Gästbloggare idag är Martin Garlöv. Texten finns även på www.posk.se

Vägen in i den kristna världsvida och tidlösa gemenskapen går genom dopets vatten. Så är det och har varit sedan urkyrkans tid. Historiska orsaker och partipolitisk styrning gjorde att bandet mellan dop och medlemsskap i modern tid inte blev tydligt i Svenska kyrkan förrän för 14 år sedan. Därför är det inte förvånande att dopseden i Svenska kyrkan är vikande och att det nu behövs en kraftsamling för att ge dopet en mer central och självklar ställning i Svenska kyrkans tro och liv.

Sedan medlemskapet i Svenska kyrkan förtydligades 1996 har det på många håll inom kyrkan gjorts berömvärda insatser för att stärka dopet och dopundervisningen. Men en massrörelse med alla biskoparna som synliga och ljudliga medvandrare väntar jag på.

Den ekumeniska mobiliseringen med katekumenat - en vuxenväg till tro - och Alpha-grupperna omfattar alltfler församlingar och engagerar alltfler aktiva kyrkomedlemmar, såväl volontärer som anställda och de med förtroendeuppdrag i kyrkliga styrelser.

Församlingarnas lärare (förskolelärare, fritidsledare och församlingspedagoger) är antagligen den grupp av anställda medlemmar som betytt mest i de församlingar där dopet blivit en trend. Stödet från prästerna är varierande. Så det måste bli mycket tydligare: mer engagemang i dopsamtal och dopgudstjänster, mer predikningar och teologisk undervisning om dopet.

Pedagogerna gör en avgörande insats i de vardagliga mötena med barnen, ungdomarna och deras föräldrar. Det handlar om dialog som öppnar och fördjupar, och om konkreta handlingar och handfasta symboler. Dopträdet är ett sådant tecken. Idén sprider sig sidledes, helt utan påbud från stiftskansliet och Kyrkans Hus i Uppsala. Dopträden gör de döpta synliga. De utformas ofta med en stark lokal förankring, samtidigt som de som fenomen länkar det lokala församlingslivet till den världsvida kyrkan.

2010 har av kyrkomötet bestämts till ett Bönens år i Svenska kyrkan. I uppsaladelen av kyrkan har jag märkt för litet av temaåret. AnLjusbärare i Uppsala domkyrkanat var det med Ungdomsåret 1978 och Bekännelseåret 1993. Så även om Bönens år hittills inte tycks ha fått något större genomslag (kanske just pga start i fel ände) ser jag inte som ett skäl att inte lyssna in om det finns en önskan och ett behov av att samla hela, ja hela Svenska kyrkan omkring dopet. Låt säga 2014?

Martin Garlöv
Uppsala

Martin är en flitig bloggare och debattör inom Svenska kyrkan och sociala medier samt ordförande för POSK i Uppsala stift.

Brygubben>>
Livet i Svenska kyrkan>>
Nätverket Livet i Svenska kyrkan>>

Inga kommentarer: