Idag har jag varit i Storkyrkan och firat påskdagens högmässa med begravningsgudstjänst. Det var biskop Tonys egen önskan att gudstjänsten skulle firas enligt ordningen för påskdagen.
Det var en alldeles fantastisk gudstjänst, ljus, vacker och mycket Jesus-centrerad. Passar ju bra med anledning av Jesusmanifestationen imorgon.
Kyrkan var alldeles fylld med människor. Väldigt många av dem var präster. Och sen var vi några "vanliga" människor också. Att Tony hade tänkt till om sin begravning var tydligt, allt gick i Kristi uppståndelses tecken. Flera gånger fick vi också ropa ut påskropet tillsammans.
Jag tyckte det var mycket skönt med en begravningsgudstjänst där det var lugnt och stilla i kyrkan innan gudstjänsten och även under avskedet. Inget småtjatter, inget störande moment. Stark psalmsång, amen efter bönerna. Det blev så bra och kändes så tryggt.
Under minnesstunden, som hölls i Tumba kyrka, där Tony varit verksam, berättades minnen från Tonys gärningar. Många skratt delades, allvar däremellan. Och att Tony fått betyda mycket för många människor, församlingar och Svenska kyrkan stod än mer klart allt eftersom talen avlöste varandra.
Minnesstunden avslutades med en joik, sjungen av en av församlingsborna från Härnösand, en dam på 80 år som åkt buss ner på morgonen för att vara med på begravningen.
Flera av mina vänner tog med sig agendan för gudstjänsten och sa "Så här vill jag också ha min begravning".
Tony har lämnat oss för tidigt, men med glada och betydande minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar