Behöver vi särskilda gudstjänster?

I helgen träffade jag goda vänner. Vi kom att tala om vad Svenska kyrkan gör och inte borde göra. En av de saker mina vänner ifrågasatte var HBT-gudstjänsterna som Svenska kyrkan så villigt annonserar och genomför. Jag förstod inte vad problemet med gudstjänsterna är, men de förklarade för mig.

- Vi har många olika typer av gudstjänster till exempel konfirmandgudstjänster, familjegudstjänster eller gudstjänster för utvecklingsstörda. Dessa gudstjänster har vi för att vi vill tilltala just dessa grupper på ett sätt och "språk" som de förstår, så att de kan ta till sig budskapet om Jesus Kristus. Vi anpassar alltså vår gudstjänst för att nå fram med budskapet. - Men varför har vi då HBT-gudstjänster och regnbågsmässor? Behöver dessa människor människor höra budskapet på ett särskilt sätt? Måste vi anpassa budskapet för att nå målgruppen? Fokuset blir inte budskapet om Jesus, utan att man har en särskilt sexuell läggning.

Ja, detta satte myror i huvudet på mig. Jag bestämde mig för att fråga min kyrkomöteskamrat Karin Långström Vinge (fisk) om frågan. Hon arbetar mycket aktivt för HBT-rörelsen och var i Göteborgs i lördags och höll en regnbågsmässa i Oscar Fredrik under den då pågående HBT-festivalen.

Hon svarar mig och säger "Kolla in RFSLs gästblogginlägg hos mig - tänker precis så!" Och här kan du läsa RFSLs gästblogginlägg hos Karin>>
Där står det bland annat:

En regnbågsmässa är ju heller inte bara till för homosexuella, utan alla som sympatiserar med den öppenhet som var temat för just denna mässa. Vi tycker heller inte alls att det gått för långt, snarare är detta ett efterlängtat steg på vägen till en öppen och välkomnande kyrka och ett lika öppet samhälle. Många hbt-personer går på de "vanliga" gudstjänsterna och mässorna också, men det kan vara en härlig känsla att få uppleva det som majoriteten tar för självklart: att känna sig välkomnad och ha ett direkt tilltal.

Kyrkan har ju också en rad andra specialarrangemang, just för att visa att det den stunden är en viss sak som står i fokus. Det betyder inte att annat inte är viktigt eller att dörrar är stängda, det betyder bara att man markerar ett tilltal just den stunden.

Blev jag klokare av detta? Tja, jag vet inte.

Jag tror egentligen inte att det behövs särskilda gudstjänster för HBTQ (Homo, bi, trans och Queer) - egentligen borde varje gudstjänst vara så välkomnande att alla kan känna sig hemma. Och det finns församlingar där fokuset är på Gud och där atmosfären är öppen för alla sorters människor, oavsett vad jag har på mig för kläder eller vem jag kommer dit med.

Jag talar med min vän, en man, (som lever tillsammans med sin man), om vad han tycker om dessa särskilda gudstjänster. Han säger att de egentligen inte borde behövas, men att det kan vara besvärligt att känna sig hemma i vissa gudstjänster. Men han håller helt med om att fokuset för en gudstjänst givetvis är Gud och inte den sexuella läggningen.

Han ifrågasatte också den vigsel som ägde rum på Götaplatsen i samband med regnbågspromenaden i söndags. Han förstod inte varför det var tvunget att genomföra ett bröllop där.

För mig är ett av de stora problemen inte att människor har olika sexuell läggning eller vill klä sig i annorlunda kläder. För mig är problemet att en mängd olika företeelser klumpas ihop och har jag då svårt att ta till mig en del, så uppfattas jag som negativ till allt eller homofob. Det vägrar jag att gå med på.

Jag läser om EKHO, Ekumeniska gruppen för kristna HBT-personer, och vad de vill arbeta för. Där möter jag en mening som jag kan känna en stor fundersamhet över
"i mötet med andlighet och tro framhålla homo- och bisexuellt samliv som en grundläggande resurs" .

Men varför? Räknas min hetrosexualitet också som en grundläggande resurs i mitt andliga liv? Nej, så tänker inte jag. Däremot skall jag, liksom jag skall göra med allt, ära Gud och inte kränka eller skada någon annan.

I gruppen HBT står ju B-et för bisexualitet. Detta har många problem med och även jag har funderat över det.

För det kan uppfattas som att en person är tillsammans med kvinnor och män samtidigt.
Men om jag har förstått det rätt så handlar det om att könet inte är det viktiga, utan det är personen man blir kär i. Det kan vara en man eller det kan vara en kvinna.

Och det är inte så stor skillnad från alla hetrosexuella som har haft flera förhållande tänker jag, det blir också en slags bisexualitet, för att man har flera partner, efter varandra - precis som en bisexuell person skulle kunna ha. Skillnaden är bara att den som är hetrosexuell alltid väljer personer av samma kön, men den bisexuelle kan välja man eller kvinna.

När jag ändå är inne på ämnet och betar av mina funderingar så är det ytterligare en sak som gör mig fundersam och det är det jag läser på Bengt Helds blogg, att RFSL skall börja arbeta även för rättigheter för BDSM-folk (bondage och sadomasochism) och fetishister. Läs mer här>>

Det här blir ett problem för mig. För jag kan inte tycka det är rätt att binda folk, eller att vara sadistisk mot en annan människa. Och jag har svårt att koppla detta till kravet att vi skall acceptera alla oförbehållsamt.

Ja, till att acceptera människan som den är - nej, till att acceptera gärningar som kränker andra människor.

Vad säger POSK? I vårt handlingsprogram står det om samlevnad…

För POSK är det självklart att alla, oavsett sexualitet, ska mötas med respekt och välkomnas i Svenska kyrkan och i POSK. Partnerskapslagens tillkomst gjorde att Svenska kyrkan påskyndade arbetet med reflektionen kring homosexuell samlevnad. Därefter infördes en ordning i Svenska kyrkan för välsignelsegudstjänst för samkönade par som ingått partnerskap. Det fanns en betydande majoritet i kyrkomötet bakom detta beslut.

Den 1 maj 2009 upphörde möjligheten att ingå partnerskap och nu kan endast äktenskap ingås, oavsett om makarna är av olika eller samma kön. Riksdagen har beslutat att partnerskap kan gälla som äktenskap efter anmälan.

Trossamfund erbjuds möjlighet att ansöka om vigselrätt. POSK anser att det för enskilda präster inte ska föreligga skyldighet att förrätta vigsel. För POSK är detta en nödvändighet för att Svenska kyrkan ska kunna ansöka om vigselrätt.

Inom Svenska kyrkan, och även inom POSK, finns olika uppfattningar om kyrklig vigsel. POSK menar att Svenska kyrkan med sin lutherska äktenskapssyn kan rymma olika uppfattningar i vigselfrågan utan att dessa blir kyrkoskiljande.

Det fortsatta arbetet med samlevnadsfrågor bör också innefatta ekumeniska konsultationer med andra kyrkor, särskilt kyrkorna inom Borgågemenskapen och Sveriges kristna råd. POSK vill arbeta för att samtal om samlevnad förs på alla nivåer i Svenska kyrkan och med respekt för olika uppfattningar. Utgångspunkten är att föra kontinuerlig dialog och fatta beslut på ett sådant sätt att kyrkosplittring inte uppstår.