En sak av två som jag tänker mycket på

Det finns två saker som jag tänker mycket på nu. Jag tänker här ta upp den ena.

Det är paneldiskussionen som vi hade på årsmötet. Jag har förstått att det var många som efteråt var ganska förvånade över vad som sades och hur det framfördes.

Det var jag också. Jag hade bjudit in de obundna nomineringsgrupperna till ett panelsamtal och varit tydlig med att det inte skulle vara en debatt.

Dock valde ÖKAs representant Bo Hansson att gå ut ganska starkt och tydligt markera att han kände större samhörighet med de politiska partierna än den obundna rörelsen. Han trodde också att ÖKA och Frimodig hade större möjligheter i kyrkovalet och att POSK skulle försvinna. Enligt honom fanns ingen framtid för POSK eftersom vi var så otydliga och inte hade något program.

Vi var väl ganska många som var förvånade över detta påhopp. Att vi har ett mycket tydligt och långt handlingsprogram påpekade också vår ordförande Hans-Olof Andrén. Vi har skrivit om nästan allting i vårt handlingsprogram. Och vi var väldigt tydliga med att vi inte kunde ta ett gemensamt beslut när det gäller äktenskapsfrågan och att det enligt den lutherska kyrkan går att ha olika uppfattningar.

Frimodig kyrka var mer öppen för att samarbeta - både med ÖKA och POSK. Men eftersom ÖKA så tydligt markerade att man inte var intresserad utan hellre vänder sig till de politiska partierna så verkar det vara omöjligt i nuläget.

Detta är något som jag djupt beklagar. Och jag funderar på hur vi kan arbeta vidare och hur framtiden blir för Svenska kyrkan och hur länge de politiska partierna skall ställa upp i kyrkovalet.

Lars B Stenström skriver om de politiska partierna i Svenska kyrkan i tidningen Dagen i artikeln "Partierna måste välja Stat eller kyrka!"
Han skriver bland annat:

Partierna som styr stat, landsting, kommun och kyrka är i majoritet på alla nivåer inom Svenska kyrkan, alltifrån församlingarnas kyrkoråd till kyrkomötet. Efterhand blir alltfler kritiska och upprörda över partistyret i Svenska kyrkan. En kyrka där politiska partimöten inleder ett stiftsfullmäktige - hur ska den kunna fungera som kritisk instans i sitt samhälle? En kyrka där man på nationell nivå samlas till regelbundna partiöverläggningar - hur ska den kunna bli en profetisk röst?

Partidominansen i Svenska kyrkan är som hämtad från ett annat samhällssystem, ett sådant våra politiker annars alltid distanserar sig ifrån. System där den politiska ledningen måste kontrollera eller tysta kyrkans egen röst.

Jag hänvisar till POSKs program där vi skriver:

POSK – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, är en demokratisk riksorganisation för grupper och enskilda som vill ta ansvar som förtroendevalda i Svenska kyrkan utan att binda sig till något allmänpolitiskt parti. POSK är uppbyggt av lokalorganisationer och stiftsorganisationer, och arbetet inom POSK följer svensk demokratisk tradition. POSK nominerar kandidater som är förtrogna med Svenska kyrkan och har ett engagemang i dess gudstjänst- och församlingsliv. POSKs kandidater är alltid partipolitiskt obundna i de kyrkliga sammanhangen, men vissa tar också samhällsansvar genom att verka inom ett allmänpolitiskt parti i exempelvis kommunen.

(…)

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen. Detta främjas av möjligheten att ta på sig kyrkliga förtroendeuppdrag utan krav på bundenhet till de politiska partierna. POSK rekryterar sina kandidater oberoende av vederbörandes politiska uppfattning eller eventuella medlemskap i politiskt parti.

Bilden lånad från POSK i Motala>>