12 apr. 2010

En församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum.
Ett citat från POSKs handlingsprogram. Jag funderade på det igår när jag kom till kyrkan. Jag var några minuter sen och svängde in bilen på parkeringen strax efter klockringningen (tror jag, jag satt ju i bilen så jag hörde inget).

På intet sätt kunde jag förstå, om jag inte redan visste, att det pågick en gudstjänst i kyrkan. Det var alldeles tyst, inga dörrar som stod öppna… På utsidan såg det ut som om kyrkan låg där utan att något hände.

Jag gick in i kyrkan och var med och firade gudstjänsten. En som vanligt fin gudstjänst. Predikan, nattvard, psalmer, lovsång… Men… alla de som stod och väntade på bussen utanför - alla de som gick på promenad utanför kyrkan. Hur märkte de att något pågick i kyrkan? Att vi firade gudstjänst för att vi faktiskt tror att detta är livsviktigt för oss? Inget hördes, inget syntes…

Hur märker de som bor runt din kyrka att det firas gudstjänst?

Inga kommentarer: