Vaknar till en dag med klarblå himmel och strålande sol. Lite kyligt, men med tydliga vårtecken av smältvattensdropp från tak och träd.
Idag är sista dagen med seminarier på gudstjänstfestivalen.
Igår var jag med på Eldkvarns "Kärlekens väg" mässsa/konsert/gudstjänst. Det var en fantastisk tillställning. Eldkvarn var också en ny upplevelse live för mig och jag blev grymt imponerad av dem.
Tyvärr blev ju kyrkan bombhotad efter gudstjänsten. Det låg en lapp i kollektkorgen som stod vid utgångarna. Det visade sen också att det låg en lapp i en bänk med ett hot mot prästen.
Det här är oerhört tråkigt tycker jag. Av vilken anledning hotet framfördes är okänt, men det känns så fullständigt obefogat.
De människorna som var med på konserten var människor som troligtvis inte så ofta går i kyrkan. De kom för att lyssna på Eldkvarn och de kunde texterna (killarna som satt framför mig sjöng med). Jag träffade bland annat människor från min församling som jag mycket sällan ser i kyrkan i vanliga fall. Jätteroligt att de var där.
Mina funderingar över dessa mässor/konserter/gudstjänster fortsätter… Igår integrerades också mässans moment bra tycker jag. Min upplevelse var också att fler var med och delade nattvarden än i torsdags - men jag vet inte om det var så.
Vi är i ett sakralt rum, prästerna finns där som ett naturligt inslag (för mig - hur är det för de som inte är vana vid kyrkan?) och mässan ingick också som något fullständigt självklart. Vi fick höra en predikan. Vilket är ett bra sätt att ta kyrkans uttryck till människor som kanske inte naturligt kommer till kyrkan i vanliga fall. Och för mig som går i kyrkan ofta så blir också momenten tydliga och det heliga träder fram i ett nytt ljus.
Nu spelades även denna gudstjänsten in och kommer att sändas på SVT. Det jag funderade över när jag hörde predikan var att den riktades mot TV-kameran. Jag funderade på om prästen pratade för oss som var där, eller för den tänkta TV-publiken.
Vi som är med på seminiarerna fortsätter ju samtalen när vi träffas, när vi äter, eller när vi är på eftersitsen på kvällen. Och vi delar våra erfarenheter från de olika seminarierna. Jag fick återberättat för mig om seminariet "Samtalet om gudstjänsten regi och estetik" där det var en panelsamtal där de hade pratat om bland annat rummet - vad det betyder, hur det kan användas, hur det begränsar vårt språk, kroppsligt, mentalt och hur det också kan förstärka. Hur man tänker när man sätter samman temamässor, hur altaret gestaltas i förhållande till de som medverkar. Personen som varit på seminariet var mycket imponerad över de djupa tankar som låg bakom och den ständiga utvecklingen.
Dagens artikeln>>
1 kommentar:
Kul att du fortsätter tänka och uppdatera om vad som händer!
Angående vem man riktar predikan till så blir det ju självklart svårare när TV är med i bilden. Jag kan bara tala för mig själv, men när man står där framme med strålkastarna riktade mot sig och det enda man ser är TV-kamerans röda lampor och samtidigt har påbudet från produktionsledningen att de gärna vill att man tittar in i den så mycket som möjligt så gör man också gärna det.
Vanligtvis försöker man ju få kontakt med församlingen, men när man inte ser dom så blir det ju naturligtvis mycket svårare...
Skicka en kommentar