Gudstjänstfestival #3

Under gudstjänstfestivalens första dag erbjöds det på torsdagskvällen två gudstjänster eller Mässor som det kallas.

Den första var "Saving Grace" med texter av Bob Dyland. Jag får, skam till sägandes, medge att jag aldrig egentligen har lyssnat på Bob Dyland. Hade en mycket vag aning om vad han skrivit. Men vi fick ett häfte med texterna (vilket var tur, annars hade jag inte uppfattat något, det var mycket text) och jag blev helt slagen. Texterna var raka, tydliga texter om den kristna tron, om valet mellan Gud och djävulen, om tvivlet men ändå Gudsövertygelsen. Fantastiska texter.

Vi var i Haga kyrka och den var fullständigt knökfull. Folk stod längs med väggarna. Bänkarna var "korv"stoppade. (då vaknar den organisatoriska sidan av mig - vad hade brandskyddsmyndigheten sagt om det här? Och är det verkligen bra att släppa in så många? Min dotter bara blängde på mig när jag tog upp det vid frukosten "jaha - är det inte bra att det kommer folk till kyrkan?" Jo… visst… men…)

Vi får vara med om en… tja, vad är det? En konsert tror jag. En konsert med gudstjänstinslag. Texterna klart riktade mot Gud och vi får lyssna till gruppen Valdemar och kören ur London Community Gospel Choir som framför sångerna fantastiskt bra. Men jag är en åskådare. En publik. Mitt i firas mässa, fyra stationer finns i salen. Men det går ganska snabbt. Det är bara en liten del av publiken som tar tillfället att vara med och dela nattvardsgemenskapen.

Senare på kvällen är jag med på ytterligare en mässa "Vila - en mässa om försoning". Vi är i Annedalskyrkan. Kl är 23 när gudstjänsten startar. Bandet Selest och dramagruppen Duga är med samt Klara Zimmergren. Och återigen känner jag - jag är inte med… jag är åskådare. Jag får inte sjunga, det är bara korta texter där vi får läsa med. Musiken är helt ny, texterna finns inte utskrivna i denna agenda. Det är några där framme som uppför något för oss som tittar på. Klara Zimmergren är fullständigt lysande, hennes texter är kåserande och djupa - om förlåtelse och försoning. Men ändå…

Martin Garlöv>> tipsade om Stillsams blogg>> där Lars B Stenstöm delar tankar om gudstjänsten med oss.

Visst är det viktigt att vi tar in den nya musiken i gudstjänsten. Visst är det viktigt att människor förstår vad vi säger, att vi inte pratar bara "kyrkiska". Och det som slår mig, efter dessa två (fantastiskt fina) mässorna är ändå att det finns frågor att ställa och diskussioner att ha. Vi skall inte förkasta dessa mässor, de har öppnat spännande vägar till kyrkan.

Luther tog in världens musik i kyrkan, han såg till att människor också förstod vad som sades i kyrkan när han översatte bibeln till tyska.

Fredrik Modéus pratade om igenkänning, om deltagande, att alla var med och delade gudstjänsten med varandra. De välkomnar aldrig till gudstjänsten i hans församling. Anledningen till det är att alla som är där firar gudstjänst tillsammans. Det är ingen som är där "för att vara med" - utan det är gemensamt.

Detta kom jag också tänka på när jag satt där på de två (fantastiskt fint framförda!!!) mässorna?… konserterna?… gudstjänsterna?… igår.

Nu måste jag skynda mig iväg för att inte komma försent till seminariet.