Hur skall man analysera medlems"raset"?

Efter ett tips från Brygubben så läser jag Ideella Sektorns blogg där Christer Leopold skriver:

TT skriver oklart om medlemstappet i Svenska kyrkan. Om det bara är en procent är det mycket väsen för ingenting. Men jag tror att den stora prövningen ännu inte börjat.

Christer Leopold är förvånad över att tidningen som skriver artikeln inte har frågan en organisationskonsult hur man skall se på medlemstappet. Han fortsätter i sin artikel:

Med tanke på kyrkans komplexa struktur och ideologi och superlånga tradition som organisation kommer en transformering att bli besvärlig. Den kommer också att kräva ett starkt och dynamiskt ledarskap och måste bygga på väl genomtänkta strategier. Kanske finns dessa redan utformade?

Att en transformering kommer att påverka medlemsantalet är fullt klart. Hur det påverkas beror till stor del på strategin. Efteråt kommer det att stabilisera sig på en ny normal nivå. Vilken den är för en icke-statlig, svensk folkkyrka är det ännu ingen som vet.

Om ingen transformering sker, d.v.s. om kyrkan fortsätter agera som vore den beroende av staten (och partipolitiken) och inte av sina medlemmar och aktiva, så kommer medlemsantalet också att minska. Min gissning är att den minskningen på sikt kommer att bli mycket mer dramatisk. Kanske går botten ur. Men inget tyder på att en sådan process har börjat ännu.

Jonas Bromander på Svenska kyrkans forskningsavdelning skriver i sin rapport Medlem i Svenska kyrkan (Verbum 2005) att beslutet att lämna Svenska kyrkan är ett beslut som mognat fram. Det finns minst fyra orsaker till att man lämnar - oftast fler. Men plötsligt blir det något som väger över. Det kan vara avgiften, det kan vara bemötandet eller ett beslut i Svenska kyrkan. Men det är högst ovanligt att man plötsligt bara lämnar kyrkan.

Jonas Bromander beskriver att medlemmarna har fyra relationsytor med Svenska kyrkan 1. Kyrkliga handlingar, 2. Tro, 3. Tradition och 4. Idealitet. Han skriver också att kyrkans kanske starkaste uppgift handlar just om traditionsbevarande, medan en betydligt mindre och sannolikt avtagande del medlemmar känner att medlemskapet främst motiveras av direkt religiösa skäl.

Christer Leopold skriver avslutningsvis:

Om minskningen totalt ligger på drygt en procent är det egentligen inte mycket att tala om. I de flesta folkrörelser skulle man se det som tämligen stabilt. Detta skulle TT-journalisterna säkert fått höra ifall de också intervjuat någon som i folkrörelse arbetar med medlemsfrågor.

En enprocentig minskning är en icke-nyhet. Den framtida minskningen riskerar att inte vara det.

Hur kan vi möta medlemsminskningen? Enligt Jonas Bromander så ligger faran i att då kontakten med kyrkan inte är mer än sporadisk för de flesta medlemmar skapar andra aktörer än kyrkan själv, bilden av den. Inte minst medias många gånger polariserade förmedling av kyrkans liv och lära. Bromander tycker inte att media skall sluta skriva, utan utmaningen för kyrkan ligger i att förmedla bilden av sig själv - även till dem som inte befinner sig i kyrkan närhet.

Då tänker jag så här. När möter vi många medlemmar? Jo, just nu, i jultid. Här bjuds in till julfester, adventsgudstjänster, julmässor, julottor och julsångsgudstjänster. Enligt Jonas Bromander möter kyrkan 85 procent av sina medlemmar under ett år (gudstjänst, kyrkliga handlingar). Ingegerd Sjödin (rektor på pastoralinstitutet i Lund) säger att man mött alla sina församlingsbor under en treårsperiod.

Vi har alltså världens chans att berätta om kyrkans innersta budskap. Att vara klara och ärliga, berätta om frälsningen och om Jesus Kristus. Rakt och tydligt!

Det tror jag är enda sättet för kyrkan att klara sig. Att hejda att botten går ur kyrkan genom att använda det klister, det kitt som är livsviktigt. Kärleken till Jesus Kristus, hans liv, död och uppståndelse, nåden och hoppet om det eviga livet.

Ur POSKs handlingsprogram:

Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande församlingar är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse till alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras. Det är angeläget med ett brett utbud av gudstjänstformer för olika åldrar och livssituationer. För en kristen kyrka är tron på Jesus Kristus som vår frälsare grundläggande. Detta måste tydligt framträda så att inte evangeliet går förlorat och ersätts av enbart allmänreligiösa eller etiska frågor.