"På första advent är det tradition och stämning som lockar till kyrkan och det kan och bör utnyttjas".Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Elisabeth skriver:
Men här gäller det att inte bara gilla läget utan att utnyttja situationen. För även den som kommer till kyrkan bara för att få klämma i i "Hosianna" eller "Gå Sion din konung att möta" har chansen att få med sig något helt annat hem.Det kan handla om en aning av att det finns mycket mer att hämta i kyrkan än lite lagom julstämning, en väckt nyfikenhet som kan mättas under kyrkoåret som kommer.
Vad väntar sig de ovana kyrkobesökarna? Ja, självfallet att traditionerna vidmakthålls. Ju mer sällan man är i kyrkan desto viktigare är det att man känner igen sig från förra besöket. Första advent är rimligen inte den söndag när de allra färskaste lovsångerna för första gången testas på församlingen. Vill folket i bänkarna ha Hosianna måste de få Hosianna. (Mäktigare lovsång kan man ju för övrigt knappast tänka sig.)
Men det är inte allt.
De ovana kyrkobesökarna väntar sig faktiskt också att få det kristna budskapet presenterat på ett tydligt, klart och begripligt sätt.Går man till en gudstjänst blir man varken förvånad eller upprörd om pastorn eller prästen talar om Gud, om församlingsmedlemmar vittnar om hur mötet med Jesus Kristus förändrat deras liv eller om man erbjuds möjlighet till förbön. Snarare blir man negativt överraskad om så inte sker.
Det är en missuppfattning att snällism och luddighet attraherar och att tydlighet skrämmer bort. Det är faktiskt precis tvärtom. Det gäller året runt och även på första advent.
Halleluja! säger jag och jag hoppas att alla präster som skall predika på söndag tänker på detta. Jag hoppas att alla som skall tjänstgöra som kyrkvärdar, gudstjänstvärdar eller de som gör informationsblad, tänker på detta! Guldläge alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar