Jag har funderat lite grann över det här med inkryssningarna.
För det första så tycker jag det är roligt att de som har röstat faktiskt har kunnat påverka utgången. Men detta kommer att ställa än större krav på nomineringarna i fortsättningen. Och det kommer också att ställa krav på att de förtroendevalda som finns på listorna gör sig mer kända.
För många "känner" ju prästen, som man träffat på en gudstjänst, som höll i begravningen man var med på, eller dopet, konfirmationen, vigseln - det finns många sätt att lära känna en präst så att man får förtroende för den personen, utan att man för den skull exakt vet vem det är.
Det är också ett bra betyg till våra präster tycker jag - att de har ett stort förtroendekapital bland våra medlemmar. Vilket är mycket positivt när SOM-institutet i sina årliga undersökning ser att förtroendet för Svenska kyrkan som institution långsamt sjunker.
Hur skall vi då hantera att nomineringarna förändras så mycket och det arbete som styrelser och valberedningar lagt ner förskjuts? Skall man ha en lista med förtroendevalda och en med vigda kandidater? (Göra valet ännu krångligare och ha fler valsedlar?)
Givetvis är de teologiskt kunniga oerhört viktiga i beslutsprocesserna. Men de "vanliga" förtroendevalda, människor med annan yrkes- och livskunskap är minst lika viktiga och balansen dem emellan är högst väsentlig för Svenska kyrkan.
Hur skall vi tolka signalerna som vi har fått i valet? Vad är det medlemmarna försöker säga till oss? Att de politiska partierna inte skall ta så mycket plats i kyrkan? Att kyrkan borde tala teologi och inte "snömos". Det är kanske en tolkning. Eller så är det bara ett uttryck för att hittat ett namn som man känner igen och kryssat på den.
Bland POSKs ordinarie kandidater (33 mandat) till kyrkomötet 2010-2013 finns det tio präster och en diakon. (med reservation för ev missar av mig). Ytterligare har vi en domkyrkoorganist, och en stiftspedagog, dessutom finns det tre läkare, en professor, flera lärare, informatör, polis, ekonom, antikvarie, revisor, musiker - bara för att nämna något. Se hela listan här>>
Bland Frimodigs tretton ordinarie kandidater finns nu elva präster, en diakon och en förtroendevald (som arbetar som inspiratör för OAS, Berit Simonsson. Berit var också den person i Frimodig som fick flest personröster i kyrkovalet). Läs Frimodigs ordförande Jan-Anders Ekelunds blogg om detta här>>. Även Dag Sandahl har kommenterat resultatet här>>.ÖKA har åtta mandat. Sex av dessa är präster. De övriga två mandaten består av en doktorand på teologiska institutionen och en etiklärare (främst för teologer). (Jag har inte hittat något blogg som kommenterar detta - kanske kan ni ge mig tips?)
Ja, detta tål att fundera vidare på.
Jag hoppas i alla fall att vi i den obundna rörelsen skall kunna samverka valtekniskt i kyrkomötet - oavsett hur många präster man har eller inte har. Om vi i den obundna rörelsen kan samverka och se till att vi tillsammans blir starka så kan vi också forma ett kyrkomöte som ser till församlingarnas intresse och inte politikens. Ett kyrkomöte som har visioner för Svenska kyrkan. Som ser Svenska kyrkan som ett sätt för människor att komma till tro och leva i gemenskap med Herren och med varandra som kristna. Som får vara ett ljus i mörkret och ett salt i världen!
Uppdaterad kl 15.09. Kyrkans tidning har kommenterat valresultatet här>>
Tidningen Dagen kommenterar valresultatet här>>
(bildillustrationen lånad från Nyheter 24)
7 kommentarer:
Det var väl inte det här som var meningen. Ännu mera prästkyrka. Valresultatet ger anledning att ompröva valsystemet och sammansättningen av Svenska Kyrkans kyrkomöte, eller synod som det också kunde kallas. Vår kyrka har haft en ordning där de vigda och lekfolket valde sina företrädare var för sig. Internationellt praktiseras den ordningen på flera håll. Det kan var en lösning också för vår kyrka, för så här kan vi inte hade det.
Kommentar till Martin Garlövs kommentar:
Jag skulle tro att detta är den logiska följden av försöken att göra om Svenska Kyrkan från en episkopal till en kongregationalistisk kyrka. Om prästerna fråntas allt inflytande i kyrkan så är det logiskt att de som ser nyttan av att även ämbetsbärarna har möjlighet att påverka röstar in dessa via det befintliga systemet.
Herr/fru Anonymus. Jag ser inte alls logiken i detta. Carina kommer närmare sanningen när hon konstaterar att präster är mer kända ansikten.
Om det är så att prästerskapet som kollektiv jobbar på att ta över kyrkomötet, då tycker jag att det är fel sätt och att ändra på systemet.
ÖKA är ett parti som liksom POSK i årets val betonat lekfolkets betydelse och ansvar i Svenska Kyrkan. Och det borde förstås märkas på vilka som representerar dessa båda i kyrkomötet, liksom i stift och församlingar. Här finns det skillnader mellan idévärlden och resultatet i praktiken.
Vi behöver nog se över systemet. Det är oerhört viktigt att lekmän, som är aktiva i kyrkan, också blir invalda, både i våra opolitisa grupperingar och (än så länge) i de politiska partierna.
Utan att yttra något som helst misstroend mot de präster som blivit invalda så är det inte riktigt bra, tycker jag personligen.
Detta visar att man inte kan ha ett helt renodlat personval, då blir det kändisarna som blir inkryssade, och de mest kända är prästerna.
Som Martin skriver så blir det nog så att vi behöver ha en ordning där de vigda och lekfolket blir representerade var för sig. Då skulle också biskoparna kunna få en representation för sig.
Ja det är svårt,att driva en kyrka utan religion. Men får POSK och partierna fritt spelrum så kommer det nog att lyckas.
Ni kanske får sända prästerskapet på psykologisk avkristning.
Det börja kännas som om man får bibehålla sina band med söndagsskoletiden och med konfirmationen . Dessa händelser ligger 50 år tillbaka i tiden. Men kvalitén förefaller vara bättre än de nuvarande omtolkningarna.
Varför bibehåller inte Partierna en egen partikyrka för politiskt troende?
Leif.
Nu tycker jag väl ändå att du tog i. Varför påstår du att POSK vill driva en kyrka utan religion eller jämför oss med partierna?
Då har du läst vårt handlingsprogram och min bloggpost väldigt dåligt.
Jag tyckte jag var väldigt tydlig med att både vigda och lekmän behövs.
Svar till Martin Garlöv: Det är möjligt att präster får fler kryss för att de är kända, men det är inte omöjligt att de också får det för att medlemmar anser det vara till Svenska Kyrkans fördel att de vigda finns representerade i både kyrkomöte och stiftsfullmäktige.
Svar till Per-Olof Hermansson: Naturligtvis är det viktigt att det aktiva lekfolket har ett inflytande över Svenska Kyrkans styre, men inte i motsats till de vigda utan i motsats till de som använder Svenska Kyrkan för att driva en sekulär politik.
OM man återför de indirekta valen och delar kyrkomötet till an lekfolksdel och en vigningsdel så kanske man kan återföra Svenska Kyrkan till att vara en episkopal kyrka.
(Herr Anonym)
Skicka en kommentar