En enkel sammanfattning

Det är ett dygn sedan jag lämnade Uppsala och jag har "landat" hemma. Väskorna är uppackade, posten är genomgången, tvättmaskinen är i full gång och vardagen gör sig påmind.

Det var ett par mycket intensiva dagar i Uppsala - med mycket känslor och frågor och funderingar. Själv åkte jag upp redan i söndags för att kunna ha möte med informationsgruppen och med POSKs styrelse.

Onsdagens debatt skedde, som jag skrev, med en stor oro för hur det skulle gå. Så mycket debatt blev det väl egentligen inte. Det blev mest ett statement av var alla stod i frågan. Men det var bra - det var lugnt och sansat.

Det har skrivits en del om den e-post"bombning" som Evangeliska alliansen hade startat med anledning av beslutet i vigsel och äktenskapsfrågan. I min e-post hade jag fått (när jag kom hem) 778 e-poster. Samtidigt kan jag tänka - detta var faktiskt deras enda möjlighet att få berätta för ledamöterna i kyrkomötet hur de tänkte. EKHO stod hela veckan i september och hela denna veckan i oktober med informationsbord och två personer i entrén som berättade, samtalade och gjorde sina synpunkter synliga för alla. Så även om det fanns en irritation över alla fulla brevlådor så tycker jag inte det är konstigt.

Vid beslutet på torsdagen bad ordförande Gunnar Sibbmark mötet att inte utbrista i känsloyttringar. Det var också en komplicerad beslutsprocess där det fick ställas kontrapropositioner för att få fram huvudförslag osv. Onödigt komplicerat och väldigt dumt att inte dela ut dessa på bänkarna. Vissa av ledamöterna hade kopierat upp det ex som givits till gruppledarna - men inte alla.

När hela beslutet var fattat och alla drog efter andan började vice ordförande Karin Perers applådera! Maken till opassande och omdömeslöst uppträdande från presidiet får man leta efter!

Från POSK kan jag meddela att 18 ledamöter röstade för och 16 ledamoter röstade mot att kyrkans skulle behålla vigselrätten. Så POSK har visat att vi faktiskt tog rätt beslut när vi sa att vi är delade i denna fråga. Och jag är glad och stolt över att tillhöra en grupp som kan låta sina ledamöter få ta beslut efter egen övertygelse. Och inte, som jag hörde om en annan nomineringsgrupp, där en person röstat mot sin grupp hade fått utstå mycket påhopp och mådde väldigt, väldigt dåligt. Det är inte meningen att vi skall göra så mot varandra!

Sen får jag nog säga att luften gick ur hela kyrkomötet, åtminstone känner jag så. Resten av dagarna och besluten har liksom bara flutit samman och jag har varken orkat blogga eller uppdatera webbplatsen som jag borde.

Igår lämnade vi alltså Uppsala - flaggorna med Svenska kyrkans emblem slog hårt i vinden, till skillnad från den stillhet jag upplevde i onsdags.

Har Svenska kyrkan förändrats? Ja, det tycker några. Jag fick rapporter från en person gift med en präst att det redan var många som lämnade Svenska kyrkan. Och det var kyrkfolket som lämnade in sina blanketter.

Själv tänker jag så här - ett ljus lyser bara upp ett rum om det finns mitt i det - inte om det är utanför rummet! Jag kommer inte att lämna Svenska kyrkan, för det är min kyrka! Jag var inte för att Svenska kyrkan skulle behålla vigselrätten, jag tror inte vi tog ett klokt beslut. Men nu har kyrkan gjort det och nu skall vi hantera det. Det är inte troligt att Svenska kyrkan får behålla vigselrätten så många år i alla fall. Det kommer att bli civilrättsligt - det är min fulla övertygelse.

Det viktigaste nu är att vi i alla våra församlingar hanterar frågorna på ett klokt sätt. Och där vill vi i POSK vara med. Vi kan vara med och förklara och berätta vad som ligger bakom beslutet. Vi behöver inte försvara - men vi kan förklara.