Fyra av partierna, FP, KD, MP och V, har valt att låta sina kyrkopolitiska nomineringsgrupper distansera sig från moderpartierna och bilda separata organisationer. Vill man vara snäll kan man säga att det är ett steg i rätt riktning. Men man kan också kalla det en otillräcklig halvmesyr, som dock visar att det även bland politiker finns en känsla av att det är något som är fel med det nuvarande systemet.
Hon tar upp Olle Burells ofattbara kommentar efter biskoparnas debattartikel i DN (som jag kommenterade här om dagen här):
Där fäller Olle Burell, gruppledare för Socialdemokraterna, följande uttalande: "Jag är förvånad över att nio biskopar utan förvarning går ut så hårt i den allmänpolitiska debatten och presenterar en åsikt i strid med vad det finns majoritet för i riksdagen."
En ledande kyrkopolitiker är förvånad över att en majoritet av landets biskopar inte ber partipolitikerna om tillåtelse innan de gör ett uttalande som handlar om teologi och kyrkosyn, områden där biskoparna rimligen måste anses besitta en viss expertis. Då har det gått långt, alldeles för långt. Men uppfattningen att biskoparna borde ha munkavel i den offentliga debatten är inte ologisk.
När den nya kyrkoordningen togs fram inför relationsförändringen med staten fråntogs biskoparna rösträtten i kyrkomötet. De får delta och yttra sig men inte vara med och bestämma. Internationellt sett är detta en ovanlig, för att inte säga unik, ordning. Beslutsmakten lades helt hos de förtroendevalda. Och där har de politiska partiernas inflytande inte avtagit utan snarare ökat under det knappa decennium som gått.
Elisabeth Sandlund för fram flera av POSKs viktiga frågor. Ut med partipolitiken - ge biskoparna rösträtt i kyrkomötet.
POSK har i flera år drivit dessa viktiga frågor som jag tror är helt avgörande för Svenska kyrkans framtid och hennes överlevnad.
Elisabeth Sandlund skriver det så bra att jag inte kunde sagt det bättre själv.
Det är endast en sak som jag vill påpeka för Elisabeth Sandlund - hon skriver:
Om de opolitiska nomineringsgrupperna - de som existerar i dag och de som kan tänkas tillkomma inför kyrkovalet - tar makten i kyrkomötet kommer de inte att vara överens om allt. Långt därifrån. Debatten i frågor som rör teologi, kyrkosyn och organisation kommer att bli livaktig, precis som det ska vara. Åsikter kommer att brytas mot varandra. Men den långa vägen att göra Svenska kyrkan till något helt annat än Statens Salighetsverk kan anträdas på allvar.
POSK är inte opolitiska. Men vi är partipolitiskt obundna. Det är en viktigt skillnad tycker jag. Vi tar givetvis politiskta beslut (läs wikipedias förklaring av politiska beslut här) något som påverkar många. Men vi har inte ett parti som säger åt oss att vi måste tycka på ett visst sätt. Och särskilt inom POSK är vi noga med mångfalden. Att man skall få rösta efter sin egen övertygelse.
>>Läs hela Elisbeth Sandlunds ledare här>>
>>Läs POSKs handlingsprogram här>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar