Björkekärrs kyrka

Söndagen före domsöndagen
Vaksamhet och väntan
Björkekärrs kyrka kl 10.00

Åter hemma i "min" församling. För er som har hört mig när jag är ute och talar så vet ni att jag har lite svårt för detta, vad som är "min" församling. I Björkekärr har jag mitt engagemang och mina senaste 20 år. I Härlanda bor jag. Men det talar vi inte mer om nu.

Det är som vanligt mycket folk i kyrkan. Gudstjänsten kan följas med hjälp av skärmen framtill, på powerpoint. Psalmerna fanns både på väggen och på powerpointen idag. Det var bra.

En liten sånggrupp var med och hjälpte till med olika sånger samt sjöng några sånger. Vackert.

Som den gammaltextamentliga texten lästes idag psaltarpsalmen 139: 1-18. "Herre, du rannsakar mig och känner mig. Om jag står eller sitter vet du det, fast du är långt borta vet du vad jag tänker (…) Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand…"

Och detta pratade prästen om i predikan. Att Gud alltid är med oss, vad vi än gör, vad som än händer - så finns Gud med oss. Som vanligt var det en sak till som prästen sa, som jag tänkte att jag skulle komma ihåg. Men som jag idag har glömt…

Men jag satt och tänkte på hur skönt det är att vara i sin hemförsamling, i sin hemkyrka och vara van vid hur allt skall gå till. Hur skönt det är när man känner igen sånger, rutiner och ord.

Och då tänker jag på detta med gudstjänstförnyelse. Det är bra med nya uttryckssätt, det är bra när man kan hitta nya vägar att uttrycka lovsång, bön och längtan till Gud. Men det finns också något väldigt, väldigt skönt i det invanda. Och nu då, när jag har gått i flera olika kyrkor och ser hur olika man firar gudstjänst, så satt jag och tänkte på den tiden när det bara fanns en ordning för hur högmässan fick se ut. Och man kunde gå i vilken kyrka som helst i hela Sverige och känna igen sig utan att snubbla på orden, inte kunna hänga med i melodierna eller veta om man skulle stå eller sitta.

Jag har aldrig (tror jag) använd 1942 års gudstjänstordning, för i Biskopsgården där jag är född och konfirmerad (1979), användes den "nya" gudstjänstordningen på prov. Vi hade agendor i olika färger och det var tre alternativ parallellt bredvid varandra. (och jag kommer särkilt ihåg att det som tog längst tid - predikan - bara stod på en rad, men det som gick ganska fort och tog mycket plats i agendan, som trosbekännelsen, tog stor plats i agendan…)

När gudstjänsten i Björkekärr vara slut inbjöds den som ville att diskutera predikan vid kyrkkaffet. Det är bra tycker jag, ifall man har fått mycket tankar. (och inte som jag, glömmer bort allt med en gång…)

Jag passade på vid kyrkkaffet att påminna om kyrkovalet!

Nattvard firade vi förstås - det gör vi alltid. Och idag var det ingen som berättade hur vi gjorde i vår kyrka…