Björkekärrs kyrka

23:e söndagen efter Trefaldighet
Förlåtelse utan gräns
Björkekärrs kyrka kl. 10.00

Igår var jag "hemma" i min församling och firade gudstjänst. Jag medverkade också tillsammans med mina barn och sjöng två sånger under gudstjänsten.

Ute var det världens busväder, regn, blåst och höst, höst, höst…

Inne i kyrkan var det fullt med folk. Förutom alla vanliga gudstjänstdeltagarna var det också dop. Det var en kyrkorådsledamot, tillika kyrkvärd som döpte sina tvillingar. Så det var fest i kyrkan.

Det var mycket psalmer. Tyvärr hade vaktmästare glömt sätta upp psalmnumren. Nu kommer ju alla psalmer upp på Power Point, men det blev ändå lite oro i lägret varje gång det kom en ny psalm. Beredningsorden var korta. Prästen berättade om den danska präst som en gång hade bett en av gudstjänstdeltagarna läsa inledningsbönen. Den deltagaren visade sig vara en mördare. Församlingen hade varit förfärad. Nästa söndag skulle det åter läsas bön, prästen ville ändå att det skulle vara någon som var dömd för något, men kanske då någon som bara var dömd för något mindre farligt… Debatten hade gått lika hög efteråt. Då sa prästen - Den som inte har gjort något fel kan läsa bönen…

Sen hade vi syndabekännelse.

Predikan idag handlade om bönen Vår fader.
Prästen började med att berätta om att han i sin barn- och ungdom hade gått i söndagsskola under nio år. Men det var egentligen bara en sak som han kom ihåg, på de nio åren. (där var jag tvungen att ge min dotter i knuff i sidan, hon tycker det är så pinsamt att jag inte kommer ihåg predikningarna efteråt…).
Det var gången söndagsskolefröken frågade hur många som bad Fader vår hemma. Och hur många det var som verkligen bad den och inte bara läste med i texten.
Detta hade förändrat prästens böneliv berättade han. Och sen hade han en mycket pedagogisk utveckling av Vår fader, med hjälp av Power Pointen. Det kom upp en sexkanting på skärmen. I den stod det Faderns. Sen, allteftersom prästen berättade om de olika delarna, kom orden, karaktär, rike, gåvor och förlåtelse. Men det är två som jag har glömt (dottern kom inte heller ihåg, fast sanningen och säga var det hon som kom ihåg de första fyra…).

Efter predikan var det dop. Det är inte ofta vi har dop i gudstjänsten. Eftersom vi alltid har nattvard i vår kyrka är det många dopföljen som väljer bort huvudgudstjänsten för dop eftersom man är ovan. Det tycker jag är tråkigt. Men idag hade vi dop. Det är gott att kunna få vara med när vi tar emot nya medlemmar i Guds rike. Jag beklagara verkligen att vi har så många separata dopgudstjänster. Jag tror man missar något väldigt väsentligt i kontakten med församling och dopföljen. Då är det extra gott när det är dop i gudstjänsten.

Efter dopet och förbönen var det nattvard som vanligt. Och då gav faktiskt prästen en kort introduktion till hur vårt nattvardsfirande går till. Att vi har obrutet duklag, men varje "ring" väntar tills alla är färdiga innan man går tillbaka.

Det var en bra gudstjänst. Det finns både fördelar och nackdelar att vara i sn "hemförsamling". Glädjen är igenkännandet, alla vänner och bekanta. Nackdelen är ansvaret, där man ser att saker skulle varit annorlunda och att jag blir sittandes och fundera på detta istället för gudstjänsten.