Den yttersta tiden…

I alla dagstidningar idag kan vi läsa om experimentet som skapar en kopia av Big Bang. Och att det kanske skulle innebära jordens undergång. Jag har inte följt med så mycket mer jag har läst Aftonbladet i eftermiddag som har en artikel om alla barn som är skräckslagna.

Jag kommer ihåg när jag gick i grundskolan i slutet av 70-talet. Då pratades det om det kalla kriget och klockan som stod på 3 minuter i 12… Och jag kommer ihåg att det var en otäck känsla av hopplöshet som grep mig varje gång. En känsla av att jag kan inget göra och jag var inte säker på att jag skulle bli vuxen.

Jag förstår därför att barnen är skräckslagna. Det finns mycket som skrämmer oss - klimathotet, miljöförstörningen, hot, våld, krig, terror … listan kan göras lång.

Jag ser också att vi som kyrka kan vara med och lyssna, svara på frågor och erbjuda ett hopp. Inte bara att "det blir bättre sen", utan att det finns en levande Gud NU, att det finns någon som älskar oss.

Jag tror att rädslan för det okända blir större när människan känner sig vilsen, när människan inte har en hand att hålla i. Kyrkan kan erbjuda den handen - saker och ting blir inte lättare eller enklare men människan är inte ensam. Och där kan vi, det vill säga jag, vara med och bygga denna kyrka. En kyrka som finns, som är en röst och ett ljus och en stadig hand att hålla i när världen runt om kring skakar. En kyrka som vågar stå upp, säga ifrån och sprida evangeliet om Jesus Kristus. DU kan också vara med!