När jag åker spårvagnen och närmar mig Centralstationen börjar det dyka upp människor med präst och diakonskjortor. Jag ser dem på spårvagnen och jag ser dem gåendes. Det är nämligen präst och diakondagar i Domkyrkan, temat är själavård.
Jag blev glad av att se skjortorna på. Jag tror att det är oerhört viktigt att präster och diakoner är synliga. Jag vet att det finns de som tycker att skjortan kan vara ett hinder. Men för mig är den ett tecken - ett tecken på Guds närvaro, på att det finns något bortom det hopplösa - det finns ett hopp. Och jag tror att det är viktigt för kyrkan att fortsätta synas, men sina präster och diakoner, men sina kyrkor och framförallt sina kyrkklockor. Vi skall göra oss påminda, vi skall finnas som ett salt och vi skall bära bud om att det finns en levande Gud som älskar oss alla.
(Nu skall jag också berätta mitt ärende i stan. Jag ställde upp för vetenskapen … tja… eller i alla fall för marknadföringskrafterna och var med och smakade på glass. Häagen Dazs skall komma med en ny glassort, en smoothe. Den var gudomligt god … ända tills jag hörde priset! Den skall kosta 55 kronor för 500 ml. Där tappade den glassen allt mitt intresse!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar