"Ett är nödvändigt"
Linköpings domkyrka kl 11.00
Idag var jag på gudstjänst i Linköpings domkyrka. Gudstjänst kl 11.00. Klockorna ringde samman redan kl 9.00 första gången. Stort och högtidligt. Alla som hade tjänst i kyrkan hade långa kappor på sig, vaktmästare, organisten, kantorn och prästerna förstås. De ser ut som katoliker hela bunten.
Det hela börjar med en procession där även barnen går med - med ett eget litet processionskors. Gulligt! Barnen går sedan iväg till till söndagsskola och kommer tillbaka vid nattvarden.
Så kommer första psalmen… nr 178. Trots att det finns i "riktiga" psalmboken och inte tillägget så känner jag inte till den. Och jag förstår snabbt varför - melodin var mycket svårsjungen. Det hjälper inte till att psalmen spelas så snabbt att ingen hänger med i den svåra rytmiseringen. Jag tappade sugen redan efter två meningar och slog, hårt, ihop psalmboken. Jag blir uppriktigt förbannad när man inte tar församlingen på allvar eller ens vill att de skall ha en chans att följa med. Jag tycker det är oförskämt!
Det var en fin gudstjänst, men jag undrar för vem. Jag är van att gå i kyrkan, jag känner till hur gudstjänstordningen kan vara, jag är läskunnig och (ibland) snabbtänkt. Men här hade jag två olika lösblad jag skulle använda mig av för att förstå vad och hur saker skulle sjungas. En del av dessa melodier skulle jag använda psalmboken för (alltså ytterligare en sak att hålla reda på). Om jag, som ändå är van i kyrkan, känner mig exkluderad i gudstjänsten, hur känner sig inte då en människa som inte brukar gå i gudstjänsten?
Predikan handlade idag om texten där Marta bjuder in Jesus till sitt hus. Och sen far hon runt och fixar och donar medans hennes syster Maria bara sätter sig vid Jesus fötter och lyssnar. Den här texten har jag alltid haft mycket, mycket svårt för. Det är inte lätt med de utläggningar som går ut på att Maria gör rätt som bara sätter sig ner och inte hjälper till. Jag känner mig som en Marta, som är den som får fixa till det för andra. Men idag fick jag hjälp att tänka lite annorlunda. Prästen sa att inget av det Marta och Maria gör är fel. Men Maria valde att inte oroa sig och göra sig bekymmer, utan var hos Jesus. Och det är kanske det jag också måste ta till mig - att inte göra mig bekymmer.
Så något kom ur denna gudstjänst i alla fall. Där var också vacker flöjtmusik. Men jag kände mig inte riktigt hemma - vilket kanske säger mer om mig än om gudstjänsten.
Från Linköpings domkyrka. (det är inte lätt att ta ett kort med mobilen utan att ställa till för mycket uppmärksamhet, beklagar den dåliga kvaliteten)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar