Tankar om morgonen

Nu har jag sovit lite och fortsatt tänka på Världens fest.

Först vill jag bara säga att jag har träffat många kamrater här. POSKare, kyrkomötesledamöter, och helt nya bekantskaper. De allra flesta jag har talat med har varit mycket nöjda med de programpunkter de varit med på. Några enstaka undantag (för mycket bikupor, eller detta visste jag redan).

Men vad jag kommit på att jag saknat är ett rejält, ingående bibelstudie eller samtal om varför vi engagerar oss internationellt. Ett möte för alla, gemensamt. Och ett sådan bibelstudie/samtal skulle startat mötet. Och återkommit varje dag. (Jodå, biskop Antje höll en mycket bra predikan, men jag menar mer! )

Jag insåg också vad jag saknade vid den gemensamma samlingen på torget. Att få delta! Det räcker liksom inte att få hoppa upp och ner och klappa händerna och ropa Oh! Det skulle varit ett möte där jag skulle fått vara med och sjunga, be, ropa. Inte bara stå och titta på. Och jag hade gärna talat mer om Jesus, högt! Jag vet att många tycker att det gör vi i kyrkan, och i sitt hjärta och allt det där. Men när vi är många ska vi lovsjunga och ropa högt till Herren. Tycker jag!

Ytterligare en sak som jag saknat är en gemensam samlingspunkt. Varför inte ha ett stort gemensamt kafé på Stortorget, där alla kunde komma och hänga när man hade en stund över och inte visste var sina övriga kamrater var. Och där kunde också alla (som ville) stått och delat ut information. Det hade jag tyckt varit bra!

Några tankar så här på morgonen.