Frimodig svarar inte på frågorna

I det förra blogginlägget ställde Mats Rimborg en del frågor till Frimodig kyrka hur de tänker sig att lösa ämbetsfrågan.

Så här skriver Frimodig i sin valplattform 2009

Svenska kyrkan är djupt splittrad av ämbetsfrågan som många, både inom och utom kyrkan, upplever som en av de mest tjatiga och förödande debatterna i den svenska kristenhetens historia. Vill man få slut på bråket kan man inte fortsätta att höja ton­läget. Kyrkans strävan måste vara att nå försoning även här. FRIMODIG KYRKA menar att mer arbete skall läggas på att finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade. FRIMODIG KYRKA vill att kyrkan aktivt och intensivt skall arbeta för försoning i ämbetsfrågan och att personer med olika hållning i sakfrågan skall behandlas lika vid t.ex. tjänstetillsättningar.

Frågorna som då Mats Rimborg ställde till Frimodig kyrka var:

I er valplattform 2009 skrev ni att Frimodig kyrka vill att Svenska kyrkan aktivt och intensivt ska arbeta för försoning i ämbetsfrågan, att personer med olika hållning i sakfrågan behandlas lika vid till exempel tjänstetillsättningar, och att mer arbete ska läggas på att finna konstruktiva lösningar som värnar om alla inblandade. Vad betyder det egentligen?

Ska vi återigen prästviga män som inte fullt ut vill tjänstgöra tillsammans med kvinnliga kollegor? Ska vi återigen tillsätta kyrkoherdar som inte vill ta emot nattvarden av sina kvinnliga komministrar? Ska vi återigen få biskopar som inte viger kvinnor till prästämbetet, om någon sådan lyckas bli vald?

Hur tänker ni er att de konstruktiva lösningar som ni förespråkar ska se ut? Det måste väl finnas något som gör det troligt att de två uppfattningarna skulle kunna samexistera, trots att det har misslyckats tidigare. Finns det några exempel från andra samfund där man har öppnat prästämbetet för kvinnor på att man har lyckats värna om alla inblandade? Någonstans där inte de allmänpolitiska partierna styr kyrkan, kanske.

Flera kommentatorer till Dags blogg förespråkar ”ett återtåg till de gamla lärorna”, för att citera en av dem. Hur tänker Frimodig kyrka få dem att respektera den andra uppfattningen? Och hur ska ni få alla vanliga församlingsbor som tycker att diakoner, präster och biskopar av båda könen är en självklarhet att gå med på att plötsligt är det inte det längre?

På sin blogg skriver Frimodig kyrka genom Anna Sophia Bonde:

Det är ett faktum att en stor del av den andliga förnyelsen som vi får åtnjuta i Svenska kyrkan har sin hemvist i ”sådana kretsar”. Jag kan t ex inte själv förneka att jag fått mycket bra och näringsrik andlig spis på Laurentiistiftelsen i Lund. Somliga drar därav slutsatsen att om det är där Anden är så har kvinnoprästmotståndarna rätt i sitt motstånd.

Själv menar jag att det nog inte är i själva ”motståndet” det sitter, men att man i dessa kretsar, just på grund av sin bristande pragmatism, tvingats genomgå en del andliga övningar som fungerat fostrande: det har vuxit fram en kultur där man värdesatt andlig mognad och växt – på ett mycket mer medvetet och allvarligt sinnat sätt än i ”mainstream”-kyrkan, som ofta varit aningslös, som inte förstått vikten av att fostra lärjungar (inte bara ackumulera medlemmar), vikten av att leda människor till en djupare tro än de i dagsläget har. För mitt vidkommande är detta argument nog för att Svenska kyrkan behöver dessa kretsar, hur självgoda och otidsenliga de än kan te sig.
(…)
I en avhandling om svenskkyrkligt kvinnoprästmotstånd kan förstås sådana frågor vara relevanta men i verkligheten, där ju Rimborg säger sig vilja vistas, kan väl de som har juridiken på sin sida kosta på sig viss god vilja – inte att ändra ordningen men att, om det är möjligt, inom denna tillåta viss mångfald. Det är intressant att Svenska kyrkan överlag, som alltid talar så varmt om mångfald, de facto bara gillar mångfald av en viss, bestämd sort. Att kvinnoprästmotståndarna ska ta över Svenska kyrkan är väl ungefär lika sannolikt som att Pussy Riot ska ta över efter Putin.

Jag kan inte se att frågorna är besvarade. Däremot verkar det som om Bonde säger att de som bor på Laurentiistiftelsen är mer "kristna" än andra för där finns Anden. Eller läser jag fel nu?

Bonde tror inte att kvinnoprästmotståndarna skulle ta över Svenska kyrkan. Och det är väl ingen som har påstått. Och ingen hos oss har heller sagt att de som inte godkänner eller erkänner prästvigda kvinnor ska köras ut ur Svenska kyrkan.

Men det POSK vill ha svar på är hur Frimodig tänker sig, rent praktiskt, lösa samexisterandet av de två uppfattningarna (för och emot prästvigda kvinnor) om män som inte erkänner prästvigda kvinnor ska få bli kyrkoherdar eller män som inte erkänner prästvigda kvinnor skulle ha en kvinnlig biskop. Hur ska en försoning se ut? Vad är en konstruktiv lösning på problemet?

Sen är det här inte en fråga som POSK vill hålla på att diskutera. Vi anser att frågorna är avklarade. Vi har skrivit om detta i vår Vision och program.

Så om vi, efter att ha fått svar, kan lämna detta bakom oss så vore det bra. Då kan vi, både POSK och eventuellt Frimodig, koncentrera oss på att låta kyrkan styras av kyrkans folk istället för partier. Då kan vi koncentrera oss på kyrkans verkliga uppgift; Att bygga levande församlingar som firar gudstjänst och bedriver undervisning, mission och diakoni.