Mellan 2009 och 2011 har jag suttit i Svenska Kyrkans Ungas förbundsstyrelse, men har varit engagerad i Svenska Kyrkans Unga sedan 1993. Numera bor jag i Larv i Skara stift och där jobbar jag som begravningsentreprenör. När jag presenterar mig så är det alltid "begravningsentreprenör" som får folk att hoppa till.
Dels är det nog för att jag inte är 45+ gubbe (bara 25+ gubbe), men mest tror jag att det är för att många har har svårt att närma sig döden… Det är svårt nog när någon gammal släkting dör, men att som jag vistas bland döda och sörjande hela arbetsdagarna: hämta avlidna på sjukhem, på olycksplatser, att köra till och från rättsmedicin och att lägga avlidna kroppar i kistor, ibland till och med klä på dem och sedan hälsa deras sörjande släktingar och vänner välkomna till begravningen. Hur klarar han det?
Tänk på tiden när vi närmar oss påsk. Parallellt med påskkärringar och extrapris på smågodis (mums!) berättar man i kyrkorna vad Jesus gör innan han dör. Och på långfredagen att han dör, fast han hade kunnat slippa undan tortyr-döden på ett kors om han vetat. Och sedan när påskdagen kommer får man ropa: "Kristus är uppstånden, ja, han är sannerligen uppstånden!" Då berättar man att Jesus blev levande igen.
Både före och efter påsken kommer jag att begrava döda. All sorg jag möter påverkar mig förstås, men jag deppar inte ihop. Jag vet inte vad som händer när man dör, men jag tror inte att detta är allt. När jag står framför en kista i kyrkan eller begravningskapellet blir påskens budskap inte bara ord från en predikostol. Det blir på riktigt och det Jesus gjorde spelar roll!
Jag tror att under den första kristna påsken gjorde Jesus evigt liv till en möjlighet. En riktigt glad möjlighet. Och därför kan vi alltid önska varandra en riktigt glad påsk!
Johannes Ekström 27 år, Skara stiftJohannes satt i Svenska Kyrkans Ungas förbundsstyrelse fram till årsmötet 2011.
Johannes är ersättare i stiftsPOSKstyrelsen i Skara stift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar