18 nov. 2012

ÄBs möte rapport tre - så här kunde vi också gjort!

Jag har nu funderat lite vidare på ÄBs möte om barn och unga. De korta rapporterna som jag har lämnat har du kanske redan läst.

Det var en väldigt bra möte. Oerhört välorganiserat och väloljat. Mycket matnyttigt i föredrag och seminarier.

Framförallt estradprogrammen fungerade super. (Där hade tydligen tagit ett proffs som hjälpt till att klocka allt, så det skulle flyta på. Och det gjorde det - utan problem. En kyrkoherde sa längtansfullt - "Tänk om våra gudstjänster fungerade så här…")

…men, det var något som jag saknade (mer än barnen).

Det var delandet av oss som var där. Vi var 1100 personer som kom från församlingarna, som, de allra flesta, jobbar dagligdags med barn och ungdomar. Som besitter en enorm erfarenhet, som har idéer och tips som de säkert vill dela med sig av.

Detta fanns det ingen arena för alls. Inget erfarenhetsutbyte, inget delande. Inget "-vad bra att du kommer hit, kan inte du tala om vad du gör i din församling!".

Jag pratade med några personer som också hade gjort samma reflektion.

Jag tror att det hade varit bra om åtminstone en del av mötet hade varit en så kallad "unconference". Det vill säga - inget program alls bestämt. Utan vem som helst får lov att berätta om sitt. I pass om 20 minuter eller 40 minuter.

Jag har varit på några sådan här konferenser. Då går till så här:

Alla samlas på första kvällen. Vi har två dagar framför oss. Ingen vet vilka föredrag som finns att tillgå. På väggen sitter ett gigantiskt stort rutschema som delar in dagarna i 20-minuterspass. På ett givet klockslag får den som vill gå fram och boka en tid och en lokal med en föreläsning på 20- eller 40 minuter som man vill hålla. (man gör det genom att sätta upp ett A4 för 40 minuter eller en A5 för 20 minuter där det står vad man vill göra). Föreläsningen kan vara en ren föreläsning, det kan vara en workshop, det kan vara en debatt. Du bestämmer och allt framgår av pappret du sätter upp. Ämne och form.

Och sen kan jag som besökare gå på det som intresserar mig mest. Alla deltagare är med på ett eller annat sätt och bidrar till programmet.

Första gången jag var med om det här trodde jag inte det skulle fungera - jag såg det stora tomma pappret som satt där på väggen och hade ingen förhoppning om att det skulle bli fullt. Men döm om min förvåning. Vid det givna klockslaget så rusade folk fram med sina lappar och bokade upp tiderna och lokalerna - för de ville dela med sig av sina erfarenheter, hålla workshops och föreläsningar med och för varandra.

Det är helt enkelt ett helt lysande koncept!
Används bland annat på SSWC och på Webcoast.

Ett annat sätt att göra är att hålla en Peacha Kucha -föreläsning. Ett koncept som kommer från Japan.

Det går till så att du gör i ordning ett bildspel med 20 bilder. Varje bild visas i 20 sekunder. Du talar till varje bild och berättar. Varje föreläsning tar därmed 6.40 minuter. Varken mer eller mindre.

Fullständigt lysande också! (Tänk om våra predikningar kunde göras på detta vis! Vilket lyft på många ställen).

Det finns säkert flera sätt att dela erfarenheter. Men vi i Svenska kyrkan är en organisation med människor som är kvalificerade, utbildade och besitter enorm kunskap och erfarenhet. Hjälp oss att få dela med oss av detta!

1 kommentar:

Jenny sa...

Intressant. En kommentar på tvärs med det (tror jag) som jag hörde från flera (jag var dock inte med själv ska sägas) var att det var så bra, just för att det inte var det vanliga "dela era goda erfarenheter med varandra" utan på en annan nivå.

Kanske är nästa steg att ta hem alla de diskussionerna i sitt mer lokala/ regionala sammanhang för att låta inputen få respons?