4 okt. 2012

Värna församling eller inte…?

SvD Brännpunkt har haft tre debattartiklar om strukturutredningens förslag. Framförallt handlar debattartiklarna om begreppet församling.

SvD (24/9) Kyrkan stöps om i tysthet>>
SvD (replik) (27/9)  Förslaget gör att små församlingar kan finnas kvar>>
SvD (slutreplik) (2/10) Kyrkostyrelsen skönmålar det egna förslaget>>

I den första debattartiklen skriver de fyra debattörerna (Lars B Stenström, Kjell Kallenberg, Annika Borg och Yngve Kalin):
Svenska kyrkan har gång på gång med kraft hävdat att församlingarna är den grundläggande enheten. Kyrkan byggs underifrån – i och av församlingarna – och lever som en gemenskap runt ordet och sakramenten. Förhållandet har märkts genom att församlingarna förfogat över uppgiften att fira gudstjänst, undervisa, bedriva diakoni och mission.
När förvaltningsområdet, pastoratet, görs till det primära pastorala området går organisation före innehåll. Pastoratet övertar den grundläggande uppgiften och förfogar över instruktionen som ska vägleda arbetet. De avlövade församlingarna blir en återspegling av pastoratet. 
Kyrkostyrelsen svarar:
Svenska kyrkan vill ta till vara det engagemang som samlas i såväl stora som små församlingar. När andra samhällsaktörer – apoteken, posten och bensinstationer – lämnar landsbygden är Svenska kyrkan kvar. För att detta ska vara möjligt också i framtiden föreslår kyrkostyrelsen att den kyrkliga strukturen förändras så att rationell förvaltning och teologisk ledning kan kombineras med små gemenskaper. Uppdraget är det samma – som ärkebiskop Anders Wejryd konstaterade: ”att vara ett redskap för evangelium”.
Till skillnad från vad Lars B Stenström med flera uttrycker på Brännpunkt (24/9) så möjliggör kyrkostyrelsens förslag att små församlingar kan finnas kvar som församling, utan att behöva läggas samman med andra till en större församling. Detta hände på 2000-talets första decennium då fler än tusen församlingar uppgick i större enheter. Förslaget på kyrkomötet innebär att de små enheterna kan vara kvar och får en flexibel organisation som passar respektive ort och sammanhang.
I själva verket ökar möjligheterna till delaktighet i den kyrka och församling där man har sitt engagemang. Det blir lättare att anpassa ansvarsuppdragen efter lokala förutsättningar och göra det möjligt till exempel för unga människor att engagera sig i sin församling. 
Och då kommer en slutreplik från de fyra debattörerna:
Förslaget passar en partipolitiskt styrd kyrka som hand i handske. En enskild kyrkomedlem kan med nuvarande system endast utöva sitt demokratiska inflytande genom partier eller så kallade nomineringsgrupper. Det är inte församlingarnas ombud som samlas till kyrkomöte, det är socialdemokrater, centerpartister, folkpartister, sverigedemokrater och några kyrkliga partier som beslutar.
Vi ser med oro på hur makten i kyrkan centraliseras, lokaldemokratin sätts på undantag och de politiska partierna formar en kyrklig struktur för att behålla kontrollen över Svenska kyrkan. Kyrkomötesbeslutet i november riskerar att för lång tid att stänga möjligheten att finna en förenklad organisation som tar sin utgångspunkt i församlingarna, i kyrkans uppdrag och enskilda kyrkomedlemmars engagemang på lokalplanet. 
Jag vill bara säga att jag definitivt är ett ombud för min församling, både den församling jag är aktiv gudstjänstfirare i och den jag bor i (vilket inte är samma). Jag är aktiv i Svenska kyrkan och jag känner mig definitivt som ett "församlingsombud". Vi är valda i våra stift.

Jag gillar inte heller att det är allmänna partilistor i kyrkomötet - men att vara så fräck som att säga att alla de som sitter i kyrkomötet inte representerar församlingarna tycker jag är att ta till överord.

För  POSK är det självklart att det är församlingen som är basen för all verksamhet. Och de allra flesta av oss ser möjligheten med den nya strukturen. Ser att församlingar som varit tvungna att läggas samman till en större församling återigen skulle kunna bli en egen enhet - i ett större sammanhang. När kraven inte är lika stora för att vara en lokal enhet.

För de allra flesta församlingar blir det ingen större skillnad med det nya förslaget. Den största skillnaden är de församlingar som ingår i en samfällighet. Där måste det tas ett beslut om samfälligheten ska bli ett pastorat eller flera olika. Inom pastoratet har man ansvar för att den grundläggande uppgiften kan genomföras (gudstjänster, undervisning, mission och diakoni). Det finns också ett ansvar för begravningsfrågor som krånglar till det. 

Församlingar finns i mycket olika sammanhang och förutsättningarna för att vara en församling skiftar, ”det ser så olika ut”. Det är en stor skillnad på att vara församling på landsbygden respektive i staden, i glesbygd respektive i områden som starkt expanderar.

Varje församling behöver uppmärksamma och verka utifrån sina speciella förutsättningar. En nyhet är att en församling inom ett pastorat kan av kyrkorådet tilldelas att ta ansvar för ett visst verksamhetsområde för hela pastoratets räkning. Det innebär en möjlighet för en församling och ett församlingsråd att specialisera sig på en uppgift man har särskilda förutsättningar att bedriva och församlingar kan därmed framträda på olika sätt och därmed komplettera varandra.

Förslaget ger stora och goda möjligheter för församlingar att växa och blomstra av liv och gudstjänster.

Ur POSKs Vision och program:
Kyrkans tro tar sig uttryck i en församlingsgemenskap med ett levande gudstjänstliv som centrum. Att bygga levande och missionerande församlingar på dopets grund är kyrkans viktigaste uppgift och en gemensam kallelse för alla som tillhör kyrkan. Gudstjänsten är hela församlingens gåva och ansvar. Frivilligas ansvarstagande i gudstjänsten ska uppmuntras.

4 kommentarer:

Bo Rydén sa...

Jag tycker fortfarande att en struktur som bygger på att människor är snälla och hyggliga är fel väg att ta. Det inbjuder till framtida konflikter.

Jag förstår inte hur POSK kan stödja ett förslag som innebär att en församling i ett pastorat bara kan få sitt uppdrag på delegation av pastoratsnivån. Det vore som att padtoraten fick ditt självbestämmande endast på delegation från stiftet. Det hjälper inte att vänliga människor kan se till att det fungerar väl under goda förutsättningar, en strukturförändring måste kunna fungera vid konflikt och även när olämpliga personer blir valda.

Anonym sa...



Vårt sammhälle bygger i väldigt stor utsträckning på att människor är snälla och hyggliga.

I många fall backas dessa regler upp genom lagar och straff, som högerregeln.

Men inte alltid.
Ta bara en sådan sak som köande...

Vi håller på att bilda ett pastorat och ser ingen anledning till att väljarna skall välja till både pastorat och församling. Val till pastoratsnivån räcker gott (för oss i alla fall, kanske ska man låta pastoraten själva bestämma om de vill kosta på sig direktvalda församlingsråd). Jag tror tom att det kan bli enklare att få folk att engagera sig lokalt i församlingsråden genom ett nomineringsförfarande. Med ett direktvalt församlingsråd tappar du flexibilitet.

Däremot tänker vi inom pastoratet arbeta fram ordentliga riktlinjer både för hur val till pastoratets kyrkoråd och till församlingsråden skall ske.

Upplagd av RogerL för Valblogg för POSK den 5 oktober 2012 09:55

lars b stenström sa...

Den som följt debatten om strukturutredningens förslag vet vid det här laget att det finns starka känslor för och emot. Risken är att känslorna tar över och det sakliga får stå tillbaka. Carina Etander Rimborg blir upprörd över att vi som skrev i Svenska dagbladet varit fräcka nog att påstå att de som sitter i kyrkomötet inte representerar församlingarna. Men det är ju den ordning som råder! Församlingarna har inga mandat i kyrkomötet! I det valet är stiftet valkrets och INGEN väljs som ombud för sin församling, utan som vi påpekar för partier och nomineringsgrupper! Om man sedan vill känna sig som företrädare för den församling där man bor eller verkar - så är det ju något annat, eller hur?!
Att beröva församlingar deras befogenheter och ge pastoratet makten - för att sedan låta församlingarna genom delegationer låna några av sina tidigare rättigheter kan inte kallas att försvara församlingarna. Att värna församlingar genom att göra dem omyndiga, och sätta pastoratet som förmyndare över dem, är ett stort kliv bort från den ordning vi haft med församlingarna som kyrkans bas.

Carina Etander Rimborg sa...

Lars
Då förstår jag hur ni menar. Jag håller helt med dig om att man är vald för stiftet (och inte för församlingen). Tyvärr är ju inte själva stiftstillhörigheten så stor heller - men vi sitter åtminstone stiftsvis i kyrkomötet.

Sen detta med församling och makt. De församlingar som klarar av att vara församlingar (att få tillräckligt många förtroendevalda, ha egen ekonomi, eget begravningverksamhet, driva den grundläggande uppgiften, invigd kyrka osv) - de kan ju göra det. För dessa församlingar blir det ingen skillnad.

Men för de församlingar där man inte klarar av alla dessa uppgifter så kan man genom att ingå i ett pastorat ändå få fortsätta att vara församling - men huvudansvaret ligger hos det gemensamma. Det kan gälla ekonomin (som det gjort i en samfällighet) det kan gälla bitar av den grundläggande uppgiften (att ha konfirmander, diakonicentral osv).

Jag inser att jag antagligen inte kommer att kunna övertyga dig Lars om min inställning. Men eftersom jag bor och verkar i Göteborg där vi har haft en stor samfällighet som tagit mycket gemensamt ansvar så ser jag att det kan fungera.

Jag kan också se vilka faror som lurar. Men genom att vi kan se dem så kan vi också möta dem.

Dock tror jag att fördelarna är så mycket större. Och framförallt så tror jag att församlingarna - den grundläggande enheten där vi firar gudstjänst och rustar oss för ett liv i tjänst - kan få växa och blomstra!