1 okt. 2012

Kyrkan måste ta medierna till hjälp i missionsarbetet!

KYRKAN MÅSTE TA MEDIERNA TILL HJÄLP I MISSIONSARBETET!

Äntligen skall vår kyrka satsa – såvitt det kan förstås – fullödigt på mission (evangelisation) och undervisning! Alltså på huvuduppgiften för en kyrka, där många företrädare dessvärre inte riktigt har förstått allvaret i den ständiga minskningen av antalet tillhöriga: en minussiffra på ungefär en miljon under de senaste femton (15) åren! Inriktningen från kyrkostyrelsens sida är riktig och synnerligen angelägen!

Varje flyktad kyrkotillhörig är en för mycket! Den mörka utträdestrenden måste hejdas och förbytas i sin motsats. Alla krafter i kyrkan måste inriktas på detta! Insikten om situationens allvar måste få ordentligt genomslag i alla kyrkliga led, eftersom det är allas i kyrkan verksamma huvuduppgift att arbeta efter Missionsbefallningens ord att göra ”alla folk till lärjungar! Låt oss aldrig glömma detta. Därför kan Svenska kyrkan aldrig vara passiv, slå sig till ro och tro att den lever i den bästa av världar och att (exempelvis) åderlåtningen av tillhöriga inte är något att bekymra sig över.

Når tusentals personer

På POSK:s hemsida berättas om ett seminarium under kyrkomötet rörande att via sociala medier verka för just befallningen. Vilka förslagen och rekommendationerna därifrån än var, är naturligtvis initiativet utmärkt och ett viktigt led i kyrkans arbete.

Men varför inte också på ett helt annat sätt, än vad som nu är fallet, utnyttja de traditionella medierna, de som garanterat når många fler än vad de nätbaserade förmår? Inte minst tidningarna, regionala och lokala, borde intressera kyrkfolket. Här följande exempel, som enkelt illustrerar skillnaden mellan antalet mottagare av det kristna budskapet:
-En gudstjänst i kyrkan samlar kanske – i de flesta kyrkor på landsbygden och i mindre städer en ”vanlig” söndag – mellan tjugo och fyrtio personer. Så många (eller få) går alltså därifrån med de förhoppningsvis kloka och vägledande orden i predikan ringande i öronen.

Men om prästen skriver en artikel – på sin regionala eller lokala tidnings debatt- eller insändarsida - når budskapet tusentals mottagare, låt vara att alla inte läser den vid morgonkaffet. Men de har möjlighet att efter hemkomsten från jobbet göra det. Inte nog härmed: prästen eller någon i kyrkorådet, kan å kyrkans vägnar reagera på en aktuell händelse i bygden, be nyhetsredaktionen att få kommentera densamma och då markera var kyrkan står och önskar i frågan.

Moraldebatter

Inte minst i s k moraldebatter och etiska frågor, som rör exempelvis girigheten i näringslivet eller politikers uppenbarligen aldrig sinande intresse att sko sig eller att i trängda situationer ta till lögnen, är förstås kyrkans röst central; sanningskravet är odelbart, lögnen och falskheten förödande och rätten den lysande ledstjärnan!

Med andra ord måste vår kyrka, särskilt på det lokala församlingsplanet, bli mer aktiv, våga mer, lämna rädslan i garderoben för att i stället – inte minst genom att alltså bli delaktig i den dagliga samhällsdebatten via tidningar och etermedierna – frimodigt räta på ryggen, öppet, ärligt samt utan reservationer stå för Ordet, Kristi budskap. Till detta hör naturligtvis att även i samhälls- och den internationella debatten (Svenska kyrkan är ju en del av den världsvida kyrkan) alltid och konsekvent försvara frihet, demokrati och brännmärka regimer – oavsett ideologisk kulör – där förtryck råder och de mänskliga rättigheterna kränks.

Kyrkans röst är frihetens, fredens, sanningens och rättvisans röst!
Kyrkan för alltid, utan minsta reservation, det okränkbara människovärdets talan!

Allt detta kan Svenska kyrkan bli mer aktiv i genom de (nästan) totalspridda medierna!

BENGT OLOF DIKE
Kyrkomötesledamot 1989-2005,
Kyrkoråds- och kyrkofullmäktigeledamot (för POSK) i
Mörrum-Elleholms församling.

Inga kommentarer: