Vi är så många!

Fantastiskt att vi är så många i Svenska kyrkan!

Ibland förleds vi att tro att kyrkan är en liten pluttorganisation ute i marginalen. Det sägs att kyrkan inte har med det eller det att göra, att kyrkan inte ska lägga sig i samhällspolitiken – hur det fungerar eller hur samhället ska se ut eller byggas. Inte heller ska – enligt vissa – kyrkan lägga sig i hur väldens resurser fördelas eller det som handlar om klimatpolitik. Inte heller kan man vara i kyrkan på skolavslutningar eller vissa andra gånger. Det blir liksom litet för religiöst om man ber en bön eller ser ett krucifix. Kyrkan är ju bara en liten prick i marginalen.

Konstiga sätt att resonera tycker jag! Under alla mina år som präst (börjar bli ett stort antal år) har jag haft många samtal med människor. Bland alla jag mött har det funnits de som går i kyrkan en eller ett par gånger i sitt liv, de som går vid stora högtider, de som kommer när det är dop eller begravning, de som går ofta. I alla mina möten med människor har jag fått lära mig, att långt fler än vad vi anar ber på ett eller annat sätt. Man kallar det inte alltid för bön, men man säger sig vända sig till Någon eller Något som är större än vad jag själv är. I de samtalen blir inte bönen något konstigt – i stället något naturligt. Kalla det vad ni vill … men någon form av bön är det. Så gör kristna, så gör muslimer, så gör hinduer, så gör buddhister, så gör bahai´er och många andra. Sedan har någon liten högljudd grupp i marginalen fått för sig att det är farligt. Någon majoritet är de inte … men ibland händer det att små grupper låter så mycket att man tror att de är mäktigare än vad de är.

Vi är över 40 000 människor i Sollentuna som är medlemmar i Svenska kyrkan. Sedan finns det andra som är med i andra kyrkor och andra som har annan religion. Ska vi gissa att vi är mellan 55 000 och 60 000 som på något sätt är knutna till en kyrka eller religion? Det är många och det blir inte mer än så där 5 000 – 10 000 över!!! En försvinnande minoritet som vi alla vill respektera! Men vi som tror och ber är långt fler.

Självklart måste en så stor majoritet ha åsikter om hur samhället fungerar och om hur världens resurser fördelas och om klimat, om skola, om flyktingpolitik mm. För det mesta kanaliseras detta genom de politiska partierna men kyrkan ska också låta evangeliets röst ljuda. Evangeliet blir de röstlösas röst i världen. Och precis så, som man inte kunde tysta Jesus ens genom att korsfästa honom, kan heller ingen tysta evangeliets röst.

Det är därför kyrkorna nu arbetar med bistånd till östra Afrika, lyfter fram de rättslösa barnen i vårdnadstvister, ger rum åt dem som inte har något hem, kämpar för dem som av myndigheter kastas tillbaka i en tillvaro som vi inte själva skulle tänka oss att leva i. Det är därför som vi också vill ge rum för alla som gläds åt livet, som trivs med vänner, men också ge röst åt alla de som behandlas värre än djur i flyktingläger och i totalitära regimer. Det är därför vi besöker gamla och sjuka och lever med barn och ungdomar. Det är därför vi vill arbeta i det svåra och med de svaga. Vi ger dem en bild av att det går att förändra en orättvis värld, ger en bild av att korrumperad makt inte är hela sanningen.

Ingen kan tysta evangeliet, ingen kan tysta bönerna, ingen kan släcka hoppet! Det kommer från en Gud som lever och som verkar genom oss!

Det är underbart att vi är så många i Sollentuna som delar allt detta! Som har Guds uppdrag! En väldig majoritet! Du är väl med!!!

Anders Roos

kyrkoherde i Sollentuna församling, Stockholm

Anders sitter i kyrkomötet för POSK, samt i styrelsen i riksPOSK