Med tillåtelse av Mats Lagergren, artikelförfattaren, publicerar vi här hans artikel från Kyrkans Tidning nr 34/11
I Kristus finns kraften att spränga gränser och att förändra människor. Kyrkans framtid skapas i kaos där människor vågar möta det okända.
- Kyrkans uppdrag är att berätta om Guds värld i dag och sedan ska vi ge de berättelserna till statsmakten som har ansvar.
Mikael Mogren använder den blöta hundnosen som en bild av kyrkan. Där finns känsligheten för hur människor har det och inte minst de som har det svårast och där har kyrkan ett särskilt ansvar.
- Vi kan i vår verksamhet erbjuda småskaliga lösningar som kan vara en bild för samhället men vi ska var försiktiga att göra partipolitik.
Bilderna kommer till oss i varje dop, ungdomsgrupp eller konfirmation i alla de möten som sker i kyrkans hägn och där vi har mycket att berätta om hur människors situation ser ut. Och vi ska inte vara rädda för att göra vår stämma hörd även när vi trampar på känsliga politkertår och beskylls för att lägga oss i sådant vi inte förstår.
- Ibland kommer vi att uppfattas som höger och ibland som vänster beroende på vilka som har makten men det får inte hindra oss, menar Mikael Mogren.
Kyrkan i dag - som i varje tid - lever i spänningen mellan historien och framtiden och Mikael Mogren återkommer ofta till uttrycket framtidstung när han beskriver att även om vi har mycket att lära av historien är det från framtiden Kristus kommer oss till mötes. Och det är den Kristus som skapar det nödvändiga kaos som behövs för att möta framtiden.
- Jag lever en del med människor som i dag bara finns till genom sina skrifter, säger han och nämner storheter som Nathan Söderblom och Johannes Rudbeckius, tidigare biskop i Västerås.
- De skapade i det kaos de mötte och gjorde helt nya saker när de vågade möta det okända.
Det som var nytt för dem kommer oss till godo och på samma sätt gäller utmaningen för oss i dag. Att möta Kristus när han kommer oss till mötes från framtiden. Mikael Mogren nämner två syskonpar från Bibelns berättelser, Marta och Maria respektive de två söner där den ena beskrivs som förlorad och återfunnen.
- Jag tror att Marta och den hemmavarande sonen finns rikt representerade i våra sammanhang. Det är alla de som gör en trogen uppgift och som skapar strukturerna. Och utan dem hade vi antagligen inte funnits i dag.
Men det behövs också de som spränger gränser, som möter kaoset eller som tar paus från sysslorna och är beredda att lyssna. Mikael Mogren pekar på att den spänningen också finns inom oss var och en och att det är viktigt att alla vågar och tillåts släppa fram sina drömmar.
I dag beskrivs ofta kyrkan som en organisation som tappar mark men Mikael Mogren menar att det är en orättvis beskrivning eftersom den utgår från ett enhetssamhälle där alla tillhörde kyrkan och där det inte fanns något val. Han ser också att det finns helt andra tendenser.
- Vi ska gå den Kristus till mötes som möter oss i framtiden. Vår historia är ett förråd och ett skafferi men det är naturligt att allt som var av staten, till exempel att gå i högmässa, kommer att minska. Det som den helige Ande har initierat, att gå in i kyrkan och tända ljus eller alla de unga konfirmandassistenterna, har en tydligt uppåtgående kurva, säger Mikael Mogren och pekar på att det på 1600-talet minsann inte fanns några konfirmandassistenter.
I de unga ledarna ser han mycket hopp, de som ger några av sina bästa år för att var med och bygga kyrkan.
Vår tid präglas av förändring men Mikael Mogren är hoppfull och han ser att kyrkan har en stor uppgift, inte minst på mindre orter.
- Där är många av de tidigare träffpunkterna borta, affären, postkontoret och bensinmacken. Men kyrkan och kyrkogården finns kvar, de är välskötta och de spelar viktiga roller i mångas människors liv.
Och för många som närmar sig kyrkan leder mötet till något annat än de tänkt från början.
- Kristus är en mästare på att förändra. Den som kommer med för att förvalta skogen kanske dras in i ett engagemang för en vänkyrka i en fattigare del av världen och för den som vill värna barnverksamheten kanske det leder till att hon eller han får en ny upptäckt av dopet.
Det är Kristusdimensionen som står för det osäkra och oförutsägbara, bortom det rätlinjiga och alla strategier och planer som vi själva kan skapa.
- Därför ska vi vara extra tacksamma för den som krånglar till det för oss även om det skulle vara lättare för oss om de inte fanns.
- Det är ofta genom dem livet kommer till oss.
Mats Lagergren
informatör Uppsala stift
Foto: Mats Lagergren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar