Besök i Linköping

Igår var jag hos Linköpings POSK-grupp. De är flera församlingar som har en gemensam POSK-grupp och igår hade de årsmöte.
Vi höll till i Johannelunds församling och var i samma sal där POSKs stiftsförening startade sin stiftsförening. Historisk mark alltså.

Det var härligt att träffa alla dessa duktiga POSKare och jag fick prata om POSK - den partipolitiskt obundna rörelsen, om hur vi tänker oss fortsättningen på den här mandatperioden och hur vi planerar inför valet 15 september 2013.

En sak är helt säker - röstar du på en POSKare så röstar du på en person som är beredd att ta sitt ansvar! Våra kandidater är förankrade i verksamheten och rötter i minst en, ibland flera, församlingar. Vi kommer med våra olika gåvor och våra olika erfarenheter, som vi vill vara med och använda i Svenska kyrkan.

En av de viktiga punkterna vi pratade om igår (och som jag alltid talar om när jag är ute och träffar grupper) är just samtalet och mötena. Hur viktigt det är att mötas och prata om de olika frågorna som är uppe på de olika nivåerna.

Huvudsyftet med detta är inte att vi skall bli fullt eniga och att alla skall rösta likadant. Utan huvudsyftet är just att få lyfta synpunkter, fakta och funderingar - så att de som sedan sitter förtroendevalda på olika nivåer skall ha en bred bakgrund och många synpunkter med sig när de sedan skall ta ett beslut. Frågor måste ibland få stötas och blötas och det kan var sunt att få höra andras erfarenheter.

Det är på den lokala nivån som vi har vår bas - det är också där vi hämtar vår erfarenhet.

I Linköping stift kommer man denna veckan att avtacka biskop Martin II och på söndag vigs biskop Martin III till ny biskop för stiftet. (Man kan ju lite skämtsamt fundera över om det är ett av kriterierna att man måste heta Martin för att få bli biskop i Linköping).

I Visby stift har biskop Lennart lämnat ifrån sig biskopsstaven. Visbys nya biskop Sven-Bernhard vigs också på söndag.

Det kommer att bli en full kyrka i Uppsala. Då får vi väl hoppas att reparationerna är klara i katedralen. För även om ärkebiskop Anders gillar när det är trångt i kyrkan kan det nog bli lite för mycket av det goda…