Reflektion om Svenska kyrkan

Sedan avgående biskop Lennart Koskinen, med sin debattartikel i Kyrkans Tidning (och på POSKs webbsida), uppmanade till diskussion om Svenska kyrkans identitet, så har diskussionen böljat i Kyrkans Tidning och på bloggar.

Kyrkans Tidning hade en uppföljande artikel med Lennart Koskinen förra veckan
Kyrkans Tidning: Dags för krisanalys och självrannsakan>>
Kyrkans Tidning: Nu måste vi diskutera vår identitet som Svenska kyrka>>

Denna veckan intervjuas ärkebiskop Anders Wejryd i Kyrkans Tidning. Där finns också artiklar med två nya biskopar i Svenska kyrkan, Martin Modéus (Linköping) och Jan-Olof Johansson (Växjö) samt biskop Tuulikki Koivonen Bylund (Härnösand).

Kyrkans Tidning: Vi behöver en gemensam arena>>
Kyrkans Tidning: Medlemsfrågan tar för stor plats>>
Kyrkans Tidning: Lågt valdeltagande ett stort problem>>
Kyrkans Tidning: Viktigt att tala om kyrkans inre liv>>

Ärkebiskopen tycker att vi behöver en gemensam arena där vi kan föra de teologiska samtalen. De samtal som förs i kyrkostyrelsen, biskopskollegiet, vissa nomineringsgrupper och bland en del präster är inte nog, tycker ärkebiskopen.

Ok - nu blir jag ju intresserad av vilka nomineringsgrupper ärkebiskopen tänker på när han säger så. Inom POSK har vi mycket teologiska diskussioner, på många nivåer.

Jag hade gärna sett att ärkebiskopen också hade kommit med förslag på vilken gemensam arena han syftade på. Är det kanske hans gemensamma medlemstidning han åsyftar eller är det något annat? Intranätet kanske?

Biskop Tuulikki håller inte med biskop Lennart i hans analys och känner inte igen sig i beskrivningen. Hon ger till och med en klackspark åt biskoparna från Visby.

På bloggen Stillsam tycker Lars B Stenström till om biskop Lennarts debattartikel. Han skriver:

Till slut en välkänd refräng, inte om Kartago, men om kyrka och politik. Kyrkans babyloniska fångenskap i partipolitiken är en sådan oerhört viktig punkt som skulle behöva föras in i det samtalet. Hindrar eller möjliggör den partipolitiska styrningen att kyrkan blir tydlig som kyrka? Ska frågan besvaras av nuvarande ledning inom kyrkan så är svaret ganska givet. Det är bara att läsa partibeteckningarna bakom varje ledamot i kyrkostyrelsen, kyrkomötet, stiftsstyrelser, kyrkofullmäktige eller i kyrkoråd.

Martin Garlöv skriver i en kommentar i POSKblogggen:

Svenska kyrkans biskopsmöte framträder utåt som en mycket tillbakadragen krets, trots att den består av de fjorton stiftsbiskoparna och leds av kyrkans främste företrädare, ärkebiskopen.
Att det först är när biskoparnas efterträdare är utsedda som det ges någon slags inblick i vad biskoparna för samtal om när de möts för sig själva, kan tyda på inre motsättningar i kretsen och framför allt ett bristande förtroende biskoparna emellan. Det är mycket ovanligt att biskoparna offentligt backar upp varandra. Vare sig det gäller när det blåser omkring någon av dem eller om någon gör eller säger något bra. (…)Biskopsmötet är inte den förebild för kyrkan som det borde vara. Det saknas energi, transparens och trosvisshet.

Kanske kan ärkebiskopen själv skapa den arena som han talar om. Genom att låta biskoparna vara mer kreativa - uppmuntra dem att ha fler spännande stiftsdagar (som gjorts på flera ställen) genom att ha gemensamma dokument att utgå ifrån, genom att använda en blogg på Svenska kyrkans webbsida och twittra! Många är de präster och medlemmar i Svenska kyrkan som faktiskt för dessa teologiska samtal - det är bara att fånga upp dem!

För allvarligt talat - det pågår mycket samtal, det finns en krismedvetenhet men också en önskan om att fler skall höra och lyssna på evangeliet om Jesus Kristus.

Från POSKs handlingsprogram:

POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen. Detta främjas av möjligheten att ta på sig kyrkliga förtroendeuppdrag utan krav på bundenhet till de politiska partierna. POSK rekryterar sina kandidater oberoende av vederbörandes politiska uppfattning eller eventuella medlemskap i politiskt parti.