I en levande församling tar sig tron uttryck i kärlek och praktisk diakonal omsorg. Församlingsdiakonin är omistlig, och måste innebära att stå på de utsattas sida och vara deras röst i kyrka och samhälle. Flyktingar, alkohol- och drogberoende, ensamma, sörjande, människor med relationsproblem, arbetslösa – nöden är skiftande och behoven är stora och kan inte mötas endast av församlingens anställda. Diakonen är ett barmhärtighetens tecken, som ska inspirera och stödja alla att ha omsorg om varandra.Så skriver POSK om diakoni i sitt handlingsprogram. I tidningen Dagen och i Kyrkans Tidning kan vi läsa om den rapport som Stadsmissionen i Stockholm har publicerat med anledning av de hemlösa.
Läs tidningen Dagen här>> (där finns även en länk till rapporten)
Läs Kyrkans Tidning här>>
Stadsmissionen framför en skarp kritik mot de insatser som görs för att minska hemlösheten.
Marika Markovits, direktor för Stadsmissionen skriver i förordet till rapporten.
Allt fler människor i Sverige lever i hemlöshet. Problemet var relativt begränsat på sjuttiotalet men växte från mitten av åttiotalet och har fortsatt att öka sedan dess. De nationella mätningar av hemlöshet som gjorts, med delvis olika undersökningsmetoder, pekar på en ökning på mellan 30 och 45 procent sedan 1999. Den senaste mätningen, från 2005, visade att 17 783 personer levde i hemlöshet. Stockholm Stads mätning från april 2010 som visade att 2982 personer levde i hemlöshet i staden, en minskning med knappt 100 personer på två år. Oavsett hur man mäter är hemlöshet ett högst verkligt problem för enskilda individer och för samhället som helhet. (…)
I takt med ökad hemlöshet har efterfrågan på den hjälp Stockholms Stadsmission erbjuder
ökat. Vi ser i dag också nya kategorier av människor som lever i hemlöshet. Vi möter allt fler unga, allt fler som inte lever med missbruk och allt fler utländska medborgare. Hemlöshetens ansikte håller på att förändras. I många avseenden har problemen blivit mer allvariga, och mer mångfacetterade. (…)
Vi, medarbetare och deltagare i Stockholms Stadsmission, hoppas att denna rapport kan
bidra till en debatt om hemlöshet och hur hemlösheten kan minska både i Stockholm och i
övriga landet. För att utvecklingen ska kunna vändas behöver det offentliga göra mer, såväl stat som kommuner. Men det kommer också behövas en tätare samverkan med
frivilligorganisationer, däribland Stadsmissionen. Hemlöshet kan inte reduceras till den
enskildes problem, vi måste axla utmaningen tillsammans.
Rapporten är skriver av Stadsmissionen och professor Hans Swärd och är ett inlägg i debatten med anledning av att socialstyrelsen snart kommer med ut med en utvärdering av regeringens strategi mot hemlöshet.
Rapporten, som är på 53 sidor, avslutas med förslag på hur man skall gå vidare.
- Inför en fungerande bostadsgaranti
- Tvinga bostadsbolagen att sänka inträdeskraven
- Omöjliggör vräkning av barn
- Låt den enskilde välja sin "vistelseort"
- Personligt ombud för människor i hemlöshet
- Försörjningstöd för unga 18-20 år
- Garanti för akutbehandling av missbrukare
Riksföreningen Sveriges stadsmissioner>>
Stockholms stadsmission>>
Göteborgs kyrkliga stadsmission>>
Malmö kyrkliga stadsmission>>
1 kommentar:
Det faktiska antalet hemlösa i Sverige har bara ökat och ökat i över 40 år, detta oavsett vilken färg det är på det politiska laget.
Detta även om du lär dig att räkna på olika sätt. Och även om du äger förmågan att förklara varför det som aldrig kommer att hända kostar över en miljard om året, bara i stockolm, så kommer det alltid att finnas ett antal människor där utanför.
Hemlösa människor ses ofta som en egen sorts grupp av den övriga befolkningen. Men riktigt så enkelt är det inte. Egentligen skulle nästan vem som helst kunna hamna där, ja “nästan” alltså.
Men bara för att få en liten “hint”. Om du till exempel vore en ensamstående förälder. Och låt säga att du råkar ut för en händelse. Kanske en anhörig som dör eller en före detta partner bankar på din dörr om nätterna. Då är inte steget stort.
Enligt senaste forskning av 40.000 hushåll så beror 85 % av dessa vräkningar på för sent inbetalda eller obetalda hyror. Och det kan räcka med en vecka.
Efter en vecka påbörjas ett förfarande.
Husägaren lämnar in en avhysningsförfrågan till socialtjänsten. Socialtjänsten skriver därefter ett brev till dig där du anmodas höra av dig. Befinner du dig då i sorg eller lever under press kan det vara lite
knepigt att passa telefontiden. Ni vet den tid då det tutar upptaget mellan nio och halvtio hos den myndighet som ska finnas där för dig att hjälpa. I brist på kommunikation förlorar du din bostad. Ansvaret ligger hos dig.
Och Idag behövs det som sagt inte mycket. Det kan räcka med att du spelar för hög musik, att du spolar eller diskar efter tio på kvällen för att riskera att förlora din lägenhet.
Så var glad om du inte har alltför nitiska grannar när du hamnar i kris. För stöd är verkligen ingen självklarhet.
Men när du väl blir av med kontraktet. Då sätts resurserna in.
I Sverige finns det enligt Ulla Beijer ( f.d.FoU) runt 900 organisationer och cirka 30 000 avlönade “hemlösahjälpare” som ägnar sig åt diverse livsuppehållande åtgärder.
Upp mot tjugotusen hemlösa lotsas och coachas fram och tillbaka mellan kontroll och medömkan.
Och vad vi än har fått för bild av deras
möjligheter så är det ytterst, ytterst få som kommer ur sin hemlöshet när de en gång har hamnat där.
Varje hemlös kostar c:a sexhundra tusen kronor per år, multiplicera det med den officiella siffran sjuttontusen åttahundra. Vad blir det? Enligt min miniräknare blir det Tio miljarder sex hundra åttio miljoner kronor. Det är vad det kostar om året att hålla kvar människor i den HÄR sortens utanförskap.
Eller vi kan också säga att: Det är vad vissa människor tjänar på andras hemlöshet och fattigdom.
För vi kanske också ska vara uppriktiga med att, är man rik blir man inte hemlös lika lätt.
Elva miljarder kronor skulle räcka till tiotusen lägenheter, i alla fall enligt min miniräknare.
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
Tel: 0736–885656
Skicka en kommentar