I debatten om prinsessbröllopet så har debattlusten varit stor. Likaså har åsikterna gått isär. Det gäller om Victoria skall överlämnas av sin pappa till sin man eller om brudparet skall gå tillsammans in i kyrkan.
Några tycker det är uråldrigt att prinsessan skall föras fram av sin far för att överlämnas till sin man. Andra tycker det är en fin och gammal tradition.
Personligen så tycker jag Victoria och Daniel skulle gå in tillsammans.
Men nu verkar det bestämt att det inte blir så. (en liten brasklapp har dock lämnats…) Jag beklagar om det blir brudöverlämning - men nu är det dags att lämna den debatten och koncentrera oss på viktigare saker.
För Svenska kyrkan finns nu med i blickfånget under bröllopet. Kyrkan har markerat sin ståndpunkt - men nu gäller det att fokusera på vad som skall sägas och hur kyrkan skall kunna peka på Jesus, mitt bland bröllopsklänningar, blomsteruppsättningar, altarpromenader eller hästparader.
Tidningen Dagen om beslutet (här finns också fler länkar till andra tidningar) >>
Kyrkans Tidning om beslutet >>
Läs Aftonbladet om beslutet>>
Annika Borg skriver på Aftonbladet debatt>>
Helle Klein skriver om beslutet på sin blogg>>
Aftonbladet om utländska tidningar om beslutet>>
Läs Expressen om beslutet>>
Läs GP om beslutet>>
Läs Jonas Eeks debattinlägg i Kyrkans tidning (han lyfter också andra saker i vigselgudstjänsten som kanske är viktigare att fundera över än vem som för vem till altaret >>
Läs Dag Sandahls blogginlägg om frågan>>
Som sagt - många är de som vill säga sin åsikt i frågan.
Men nu tycker jag att det är viktigare att Svenska kyrkan fokuserar på kärnan i tron, det viktiga som kan göras och sägas. Så att Svenska kyrkan inte bara framstår som en organisation om bara bryr sig det yttre.
Självklart skall ärkebiskopen vara med. Självklart skall han fokusera på Jesus Kristus och i ljuset av Jesus, glädjen över att två människor väljer att leva tillsammans med varandra och lovar att leva tillsammans i nöd och lust.
Från POSKs handlingsprogram läser jag:
För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar