Sorgen, glädjen och hoppet!

En påskdag för lite mer än 10 år sedan glömmer jag nog aldrig. På natten hade det fallit flera decimeter snö, och det var inte lätt för någon att ta sig till kyrkan kl 11. Men vårsolen kom upp och under dagen började all snö rinna bort. På eftermiddagen var kyrkan alldeles överfull. Men det var ingen vanlig gudstjänst då – det var begravning. En av de mest inflytelserika kvinnorna i byn hade helt hastigt avlidit, bara 71 år gammal. Denna påskdag skulle hon och hennes man firat 50-årig bröllopsdag. Därför ville familjen ha just den dagen. Många tyckte säkert det var märkligt men jag sa till dem att någon bättre dag för en begravningsgudstjänst kan man inte välja.

Så skrev en kyrkoherde i Göteborg i sitt församlingsblad inför påsken i år. I går, på annandagen, var jag med på hans egen begravning, eftersom han mycket hastigt gick bort för en och en halv vecka sedan, när han var med församlingen på en skidresa.

Det är den andra begravningsgudstjänsten jag deltagit i under en påskhelg. Förra året var det en av våra trotjänare i kyrkan som fick vigas till sin sista vila på påskdagens eftermiddag. Det kändes fint att få ta avsked av henne på påskdagen - lika fint som det var vid gårdagens begravningsgudstjänst.

Kyrkan var alldeles full av människor som ville ta avsked. Givetvis var många av dessa präster, kollegor.

Och jag skulle önska att det alltid var så här i kyrkan, för här blandades hög- och lågkyrklig, präster med hästsvansar och skinnjackor samt präster med långa svepande kaftaner. Här var verkligen alla sorter. Och vi fick dela gudstjänsten tillsammans, vi fick be tillsammans, sjunga lovsångerna tillsammans - precis som det är menat att vi skall göra. Vi fick tillsammans tacka för ett liv, som enligt våra ögon blev för kort, men som hade betytt så mycket för så många.

Tänk om vi kunde få se denna samling med människor i samma gudstjänst fler gånger!

Jag tycker det är bra att vi har olika typer av gudstjänster, att vi har uttryck och traditioner som kan nå olika människor. Det är viktigt att vi får bevara den mångfalden i Svenska kyrkan. Den skall vi vara stolta över. Men det är också viktigt att ibland få komma samman och faktiskt se att vi kan vara med i samma gudstjänst - för att vi delar samma hopp, samma tro på Jesus Kristus.

Gudstjänsten igår var fylld av hopp. Fylld av tacksamhet. Fylld av en trosvisshet. Ja, givetvis sorgligt, givetvis många tårar - men glad och ljus samtidigt. Temat för söndagen var "Möte med den uppståndne Kristus" och det var med det löftet i mitt hjärta som jag lämnade begravningen igår.