Det är biskop em Jonas Jonsson som har skrivit recensionen. Jag har inte själv läst boken, men får av recensionen veta att den handlar om vad som hände i Svenska kyrkan efter att Nathan Söderblom dog 1931 och hur Svenska kyrkans biskopar agerade under kriget och bidrog i ett ekumeniskt arbete. Och hur detta sedan slogs sönder när en insamling efter kriget drabbades av en ledning som tänkte att för självsvåldigt.
Jonas Jonsson avslutar sin recension med följande:
De starka biskoparna hade stått pall genom hela kriget, men när trycket lättade var det som om fan själv kom lös. På sikt tog lekmännen över med en nästan total politisering som följd. Priset blev högt: män och kvinnor som ville ta ansvar utanför de politiska strukturerna blev hemlösa och den teologiska ledningen förverkade sin integritet. Björn Ryman motsatte sig i det längsta den byråkratisering och politisering som drevs fram av kyrkomötet så snart statskyrkan gått i graven. Och man kan verkligen fråga sig om Svenska kyrkan i dess nuvarande form har bättre förutsättningar att möta totalitära hot och yttre katastrofer än den hade på eldsjälarnas och de självständiga biskoparnas tid.Vi står nu inför fyra biskopsval. Vi skall välja fyra personer som skall vara med och leda Svenska kyrkan in i framtiden. Vilken typ av biskopar vill vi ha? Mitt svar skulle vara: En som vågar stå upp för en fri kyrka, tydligt förankrad i sin tro och Svenska kyrkans lära.
Som det står i POSKs handlingsprogram:
Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid
Vi är också tydliga med att man skall kunna få ställa upp i kyrkopolitiska sammanhang utan att behöva tillhöra ett parti:
POSK vill att Svenska kyrkan ska vara en fri kyrka som vågar tala klarspråk i vårt samhälle och i världen. Detta främjas av möjligheten att ta på sig kyrkliga förtroendeuppdrag utan krav på bundenhet till de politiska partierna. POSK rekryterar sina kandidater oberoende av vederbörandes politiska uppfattning eller eventuella medlemskap i politiskt parti.
En viktig uppgift för POSK är att skapa möjligheter för och uppmuntra människor med engagemang i Svenska kyrkans gudstjänst- och församlingsliv till att också ta ansvar som förtroendevalda i kyrkan. Till uppgiften hör att stödja dem genom utbildning, samtal och gruppgemenskap. Särskilt viktigt är det att intressera unga vuxna att bli förtroendevalda. POSKs kandidater utses lokalt där de är kända och engagerade och där det finns ett förtroende för dem som personer.
Och vi skriver vidare, om brokyrka:
POSK anser att det ekumeniska arbetet ska drivas vidare med kraft. Detta sker nationellt i Sveriges kristna råd, bland annat genom överläggningar med andra kristna kyrkor och samfund samt genom stöd åt lokalt ekumeniskt arbete. Det sker också internationellt inom Kyrkornas Världsråd (KV) och Lutherska världsförbundet (LVF).
POSK menar att anslagen till KV och LVF bör prioriteras och att ett närmare samarbete mellan KV och LVF bör eftersträvas. Vidare bör Svenska kyrkan arbeta för att bättre kontakter skapas mellan KV och de kyrkofamiljer som hittills valt att stå utanför det ekumeniska arbetet. Svenska kyrkan har en lång tradition som brokyrka och därför ett särskilt ansvar att arbeta för kyrkans synliga enhet.
Den ökade integrationen inom Europa kräver också förstärkta resurser framförallt till den europeiska kyrkogemenskapen (KEK) för bevakningen av och påverkan på det mångfasetterade arbete som bedrivs inom EU:s många organ.
Församlingarnas medarbetare måste vara trygga i Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära liksom i sin egen personliga värdegrund och identitet för att kunna verka i dialog med den nyandlighet, allmänreligiositet och sekularisering som präglar vår tid. I det alltmera mångkulturella och mångreligiösa samhället vi lever i har vi som kyrka också ett ansvar att mötas i religionsdialog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar