Inget nytt under solen

I dagens Kyrkans tidning läser jag artikeln i avdelningen Kultur, Tro, Liv "Handpåläggning lockar många nyfikna". (jag hittar den inte på Kyrkans tidning webb, kanske kommer den senare).

Artikeln handlar om Engelbrekts kyrkan som var fullsatt eftersom man erbjöd Oneness-gudstjänst för första gången i Europa. Oneness är handpåläggning som inte har med religion att göra, står det i tidningen. Metoden praktiseras av människor med olika trostillhörigheter. Den kommer från Indien och bygger på Sri Ammas och Sri Bhagavans visioner om en enhet mellan alla världens människor.

Välsignelsen utförs av människor som har gått en veckas kurs, där de genom meditation och vägledning får möta sin smärta för att sedan kunna utföra välsignelsen.

Per Wahlström, kyrkoherden, säger att Oneness inte är något direkt märkligt eller ens ovanligt inslag i kyrkan. Han menar att handpåläggning har förekommit sedan kristendomens födelse och att Svenska kyrkan även praktiserar meditation.

Ja… vad tänker du när du läser detta? Hela kyrkan är full med folk står det i artikeln, 400 personer har tagit sig tid en vardagskväll för att gå till kyrkan. De flesta är 35-40 år.
Och de har kommit till kyrkan för att få en välsignelse, som går till så att de som delade ut välsignelsen gick fram till den som skulle få välsignelsen, la händerna på bägge sidorna (på axlarna), stod tyst en stund och gick sedan vidare till nästa person.

Jag tänker så här… I Sverige finns det ett stort behov av andlighet. I Sverige finns det ett stort behov för människor att bli sedda. Väldigt många människor saknar vanlig mänsklig beröring. Och kan man då få gå till en kyrka (som erbjuder ett andligt rum) och få välsignelse med handpåläggning så blir jag sedd och det är någon som tar på mig.

I väldigt många kyrkor och församlingar i Svenska kyrkan erbjuds förbönsgudstjänster med handpåläggning. Vi har bikt och själavård. Vi har precis det här - men det är inte Oneness-välsignelse.

Jag är övertygad om att Svenska kyrkan är alldeles för dålig på att tala om att vi faktiskt har precis detta som människor söker!

Kyrkomötet hade en motion som bejakades i år. En motion som handlade just om själavården. Det var Motion 21 som bifölls av kyrkomötet där uppdraget blev att kartlägga och utvärdera självavård och andlig vägledning i Svenska kyrkan.

Och med tanke på artikeln i Kyrkans tidning så verkar det behövas.