Hur välkommen egentligen…?

Igår var jag på veckomässa i en kyrka. En vanlig enkel veckomässa. Delad med systrar och bröder i Kristus.

Men det var några saker som störde mig. För det kändes som om jag trängde mig på - eller rättare sagt, tog någons plats.

När jag anlände, precis när kyrkklockorna ringde, stod prästen och delade ut psalmböcker. Det saknades vaktmästare så prästen hade heller ingen mikrofon. Men det fungerade väl, vi var i ett litet sidkapell. Och eftersom jag inte har några hörselproblem så hörde jag allt.

Men när jag skulle sätta mig fanns det liksom ingen plats. Det stod stolar -kanske 15-20 stycken i en ring. Framför dessa stolar låg det små blå runda mattor med bönepallar. Jag blev väldigt osäker - var jag tvungen att använda dessa bönepallar om jag satte mig på första raden? Jag tittar om jag kan sitta någon annanstans. Men raden bakom var så trång, eftersom stolarna framför stod i ring och raden bakom stod rak - och sen stod psalmboksvagnen och blockerade effektivt så att det inte gick att komma in någon annanstans. Jag hamnade på första raden i alla fall.

Ett blad och en psalmbok i min hand hade jag. Vi sjöng första psalmen, den stod också i bladet. Prästen pratade och höll en utläggning om texten. Sen en lång tystnad - tills… prästen mobiltelefon ringer! Jamen… snälla… jo, jo, jag vet, jag har också gjort detta. Glömt att stänga av telefonen. Men borde inte prästerna ha en checklista innan tjänstgöring? "1. På med mikrofon 2. Stäng av telefon" eller något sånt?

Så var det måltiden. Präster säger "allt är redo". Då skulle vi förstå att vi ska komma fram på led och ta emot vin och bröd. Det är bara det att framför min stol (och alla andras på första raden) ligger det små mattor och små bönepallar. Så vi får kliva över dessa( och försöka låta bli att snubbla) och sen forma någon sorts rad för att komma fram och ta emot nattvarden (och sen utan att snubbla ta oss över bönepallarna igen för att komma tillbaka till platsen).

Varför tar jag upp det här? Varför upprör jag mig? För jag fick ju fira mässa tillsammans med kristna bröder och systrar.

Jo, jag är inte helt ovan vid att vara i kyrkan. Jag förstår koder, hur man tänker och rör sig. Men om jag hade kommit till kyrkan för första gången, hur hade jag uppfattat detta? Att nästan inte hitta en plats att sitta på? Att prästen inte har stängt av sin telefon? Att behöva kliva över mattor och bönepallar som blockerar framför stolarna? Att inte förstå hur man skall få ta emot brödet och vinet?

Är jag gnällig? Ja, det är jag!

Jag vill känna mig välkommen när jag kommer till en gudstjänst. Jag vill känna att det är enkelt att hitta en plats att sitta på. Jag vill inte behöva sitta och snegla på andra för att förstå hur det fungerar. Och jag vill att gudstjänsten skall vara förberedd och att allt skall fungera.

Slutligen - det gick alldeles utmärkt att fira mässa tillsammans fastän allt detta inte fungerade. Men jag tror i alla fall att det är viktigt på att tänka på hur vi möter människor, hur de uppfattar rummet, närvaron och tillgängligheten på mer än det andliga planet.