Nej, skämt och sido.
I helgen har styrelsen träffats och diskuterat en mängd olika saker. Sådant som en styrelse behöver fundera och besluta om alldeles innan ett val. Och dess emellan, vid fika och middagsraster har diskussionerna fortgått. Och det har inte handlat om kantareller. Det har fortsatt att handla om Svenska kyrkan. Det handlar om gudstjänster, om handboken, om församling, om sammanläggningar, om präster och förtroendevalda och hur det varit och hur vi vill att det skall bli.
Det har sagts så mycket klokt och det har diskuterats så mycket intressanta saker. Jag vet att i varje rum där det sitter förtroendevalda i Svenska kyrkan så pågår det samma typ av diskussioner, böner och tankar om och för Svenska kyrkan. I församlingar, på stift och alla andra nivåer. I vardagsrum, församlingshem och på bussen. Överallt finns det människor som vill och kan och känner för kyrkan.Och det gör mig glad och tillitsfull. För med alla de böner, med all den kunskap och med all den viljan om att Svenska kyrkan skall kunna få vara ett redskap för Gud och Jesus här i Sverige - så finns det hopp. Hopp om att fler människor skall upptäcka ett liv med Herren Jesus, hopp om att fler ungdomar skall upptäcka Herrens Jesus. Hopp om att gudstjänster skall kunna firas som ger mod och hopp för livet!
Och vi i POSK har visionerna för hur Svenska kyrkan skall skall kunna sprida detta hopp och vi är beredda att ta vårt ansvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar