En annorlunda kyrka

Det är fredagskväll. En skara ungdomar är samlade i ungdomslokalen Dojan i Södertälje. Det är en förväntansfull stämning. Några brygger kaffe, andra rör ihop pannkakssmet, åter andra packar ihop tält, stolar och annat som behövs. Innan avfärd samlas alla i soffgruppen för att be för kvällen. Det märks att ungdomarna kommer från olika sammanhang. Några ber högt, andra tyst. Kvällen läggs i Jesus händer. I sluett av bönen tar man varandras händer och läser välsignelsen. Sedan är det dags att ge sig av ner på stan. Väl där sätts tältet upp. Marschaller tänds. Grillen görs iordning. Bordet ställs upp och laddas med kaffe, grädde och sylt. Två skyltar sätts upp. På den ena står det Gratis pannkakor. På den andra står det pannkakskyrkan.

Pannkakskyrkan är ett initiativ för att föra ut kyrkan på stan för att träffa ungdomar och andra vuxna. Genom att bjuda på en pannkaka eller två visar man att kyrkan finns mitt i samhället och att Jesus bryr sig. Precis som pannkakan är gratis, så är också Guds kärlek gratis, vilkorslös. Många frågar varför det är gratis. Man kan inte riktigt tro det. På något sätt är det för bra för att vara sant. Någon frågar om vi hällt något i smeten som gör att man blir kristen. En annan börjar berätta om sin konfirmation. Ibland står många i kö, ibland är det få. Ibland är grillen het och det är lätt att steka pannkakor, ibland går det långsamt. Hela tiden är det en god stämning. Vissa vill prata om Gud och kristen tro, andra är nöjda med att äta sin pannkaka. En av ungdomarna har haft med sig en gitarr och en sång bok. Gitarren går från hand till hand och såväl vanlig som kristen musik ljuder.

Efter nära fyra timmar på stan packar ungdomarna till slut ihop sina saker vid halv tre tiden på natten. Trötta men ändå glada återvänder man till ungdomslokalen för att ställa in sakerna, diska och be en tackbön till Jesus för det man fått uppleva. Nästa vecka är det dags igen. Att få dela med sig av en pannkaka och en smutta kärlek samt ha ett och annat gott samtal är väl bra. Men det man vill är ju att bygga stabila och långsiktiga relationer till människorna man möter så att de även får chans att lära känna och ta emot Jesus. Men det kostar. Att offra både fredagkvällen och nattsömnen varje vecka hela sommaren för ingen annan lön än att få berätta om och visa på Jesus kärlek kräver engagemang och tro.

Vad har nu detta med valet att göra? Eller med POSK? Jo att rösta på POSK eller något annat partipolitiskt obundet alternativ innebär att man stödjer dessa ungdomar. Att man stödjer den tanke som bär dem. Tanken att kyrkan inte i första hand består av byggnader och personal (även om de är nog så viktiga) utan av människor med Jesus i hjärtat. Att det är kyrkans viktigaste uppgift att berätta om Jesus. Jag har ofta hört personer från de politiska partierna tala om att de finns i kyrkan för att representera alla dem som inte tror. Mycket kan sägas om detta men om det är sant så representerar man ju definitivt inte ungdomarna i pannkakskyrkan i alla fall. I den debatt som föregått detta val märker man att det finns en avgörande skiljelinje mellan de obundna kyrkliga grupperna och partierna. Den är inte alltid så tydlig men den finns där. Ganska tydligt uttrycktes den när en av partiledarna berättade att deras parti ville ha en folkkyrka, inte en prästkyrka. Vi obundna gör en helt annan distinktion. För oss har ju kyrkan ingen annan Herre än Jesus Kristus. Därför är det viktigaste för kyrkan att vara trogen mot Jesus och hans Ord. Ska kyrkan lyckas med detta så kan hon inte samtidigt styras av personer med sin främsta lojalitet mot ett sekulärt parti. Hon måste styras av glada, frimodiga människor som söker Jesu vilja genom bön, fasta och daglig bibelläsning. Människor som lever i världen men inte av världen. Endast då kan kyrkan vara ljus och salt.

När jag talar med ungdomar i kyrkan som brinner för Jesus och vill föra ut evangeliet om honom till sina vänner så har jag märkt en sak. Det är att de sällan är stolta över sin kyrka eller sitt ledarskap. Man förstår inte hur kyrkans ledning kan vara upptagen av frågor om arbetsmiljö, kyrkoantikvarisk ersättning, jämställdhet eller ens miljö samtidigt som inget görs för att föra Sveriges folk till tro på Jesus. Man skulle kunna strunta i dessa röster, men då struntar man också i rösterna av framtidens gudstjänstfirande gemenskap. Framtidens kyrktanter och farbröder. Här har vi i POSK ett ansvar att inte vila förrän frågan om människors frälsning ligger högst upp på agendan för Svenska kyrkan. Då kan initiativ som pannkakskyrkan bli vardagsmat. Jag hoppas att ni väljare både stöder oss i detta och ställer krav på oss så att vi inte slutar söka Jesu ledning i vårt arbete. Be för kyrkan, be för valet, be för oss.