En valarbetares vedemödor

Jag har världens bästa jobb. Dels får jag arbeta med något som jag tror är bra för Svenska kyrkan – nämligen stötta och träffa människor som vill ställa upp och bli invalda som förtroendevalda. Människor som är engagerade och vill ta ansvar. Människor som har gåvor och erfarenheter som de vill och kan använda i sitt uppdrag som förtroendevalda.

Och förutom detta, så har jag möjlighet, att nu på sommaren, arbeta på mitt sommarställe och just idag, även på stranden. Här sitter jag, uppkopplad och kan arbeta, fast jag är ute i solen och faktiskt också har tagit ett premiärdopp.
Då har man världens bästa jobb.

Nu håller källare, garage och församlingshem på att fyllas av alla valsedlar som skall delas och skickas ut under hösten. Jag hoppas att detta fungerar bra.

Dock fick jag från Göteborg följande rapport om hur posten hade agerat. De hade aviserat att de skulle komma med 39 kolli. Men de kunde inte berätta när på dagen de skulle komma. Mottagaren väntade hemma, men var till slut tvungen att gå på ett möte. Då hade givetvis posten varit där. Och lämnat en lapp om att alla kolli kunde hämtas på postterminalen. Och det gick inte att komma ut med paketen en gång till (om man inte betalade extra förståss…).

Efter en del telefonsamtal trodde personen ändå att det hade löst sig – för posten aviserade att de skulle komma med ett antal kolli. Och de kom – men då visade det sig att detta var helt nya. De andra, som fortfarande stod kvar på posten (på samma ställe som dessa kom ifrån) dessa hade de inte tagit med sig… Personen fick åka ut själv och hämta dessa på terminalen, i sin personbil. Det blev minst två turer med bilen.

Nu har i alla fall mottagaren sitt garage fullt och alla Göteborgsgrupper har möjlighet att hämta sina valsedlar. Information om detta har skickats ut till Göteborgsgrupperna.

Så, två historier om en valarbetares vedermödor.