Debatten handlade om vigselrätten i Svenska kyrkan. Medverkade gjorde Per Westberg, administrativ chef på Församlingsförbundet, Carina Etander Rimborg (jag), ledamot i Kyrkomötet och ordförande i kyrkorådet i Björkekärr i Göteborg, Lars Hjertén, fd rektor på Skara stifts folkhögskola i Hjo, mångårig förtroendevald i bl a stiftsstyrelsen i Skara, Birger Rikner, förtroendevald och kyrkvärd i Skövde, Erik Johansson, EFS-pastor i Örebro, Karin Långström Vinge, präst och ledamot i Kyrkomötet.
Och allt leddes av moderator Tomas Ek, journalist och radioman på Sveriges Radio Skaraborg.
Det var mycket folk där. Och allt översattes vid ett bort, till arabiska, eftersom det var flera invandrare där också som inte kunde så bra svenska. Allt startade med att Per Westberg fick berätta om historien bakåt och var ärendet ligger i kyrkomötet. Att det är kyrkomötet som i höst skall besluta om Svenska kyrkan vill behålla och ansöka om vigselrätt (som fyra biskopar önskat) eller om Svenska kyrkan skall avsäga sig det samma (som nio biskopar önskat) och göra ingåendet av äktenskapet civilrättsligt.Och sen fick vi alla i panelen berätta vilken åsikt vi hade. Först började Lars Hjertén som berättade att han som medlem av stiftsstyrelsen varit med och svarat på remissen. Han ville att Svenska kyrkan skall behålla vigselrätten och att homosexuella skall kunna ingå äktenskap. Sen var det Birger Rikner (som är POSKare). Han berättade att han också var för att behålla vigselrätten och att homosexuella skall kunna ingå äktenskap. Sen var det jag som berättade att jag inte tycker att Svenska kyrkan skall behålla vigselrätten. Och att jag stödjer detta beslut på de nio biskoparna synpunkter. Och att jag inte går med på att bli kallad för homofob - eftersom jag tycker att mina synpunkter är lika viktiga som någon annans.
Efter mig pratade Erik Johansson som berättade att han inte tyckte att Svenska kyrkan skall behålla vigselrätten och han tycker inte att äktenskapet skall gälla par av samma kön. Erik var den ende av oss som hade personlig erfarenhet och som jag förstår har brottats med problemet på mycket personlig nivå. Han är själv homosexuell. Alla vi andra i panelen var gifta med partner av motsatt kön. Efter Erik kom Karin Långström Vinge och berättade att hon tyckte vi skulle behålla vigselrätten och viga homosexuella par.
TV4 Skaraborg var där och filmade också, vilket går att se på TV4 Skaraborg. Reportaget heter "Homovigsel upprör i Skaraborg". (nu har jag inte lyckats hitta någon bra länk, jag hoppas att detta fungerar.http://anytime.tv4.se/webtv/?treeId=10078&selTreeId=10078&progId=last
Efter en liten paus fortsatte sedan en diskussion där publiken fick ställa frågor. Frågorna handlade mycket om kärlek. Och jag uppfattade att många ansåg att äktenskapet bara handlade om kärlek.
Jag försökte vid ett tillfälle hänvisa till det som Nils Gårder (advokat och familjejurist, kyrkostyrelsen, POSK) tar upp. Att äktenskapet har tre led. Att lova varandra trohet, att lova solidaritet och att ha en beredskap att gemensamt ta emot barn. Det är de tre stöttepelarna i ett äktenskap.
Förut har det bara vara möjligt att få barn genom man/kvinna. Nu, genom adoption, spermadonationer och assisterad befruktning så är det möjligt även för par med samma kön att få barn. Det finns dock en skillnad. Män kan bara adoptera barn, de kan inte avla biologiska barn med hjälp av en surrogatmamma i Sverige. Det är förbjudet. Lesbiska kvinnor däremot kan genomföra en insemination och få ett biologiskt barn. Det är alltså olika rättigheter för män och kvinnor.
Men barnet har också rättigheter. Barn har tex rätt till kunskap om sitt genetiska och biologiska ursprung enligt FN:s barnkonvention artikel 7. Enligt kristen syn kan en människas person inte skiljas från hennes kropp. Att då föda eller avla ett barn utan avsikt att skapa en relation till barnet är svårt att förena med denna syn. Ett en man är donator till ett barn men inte far blir problematiskt säger Nils Gårder.
Jag vet att många barn växer upp med ensamstående (enastående!) föräldrar, jag vet att många barn växer upp med homosexuella föräldrar, att barn växer upp i familjer med "plastmammor" och "plastpappor" och komplicerade familjeförhållande. Barn som växer upp och har en fantastisk uppväxt. MEN - det betyder inte att vi i kyrkan inte skall tala om det här. Det betyder inte att vi sluta diskutera frågan, ur ett teologiskt perspektiv, ur ett etiskt perspektiv och att vi alltid måste ha fokus på barnen.
En person kom fram till mig och sa att barn till homosexuella par är mer efterlängtade och välkomna än barn till hetrosexuella par. Detta på grund av att för homosexuella var önskan om barn starkare än för hetrosexuella som "kunde bli" med barn efter en "fredagkväll". Jag sa att jag inte höll med om detta! Längtan hos par som består av man och kvinna är minst lika starkt och önskat som ett par av samma kön.
Det var många som kom fram till mig efteråt och sa att det var bra att det äntligen blev en debatt där även min åsikt (och Eriks) fick höras. Dem jag pratade med sa att det ofta bara var en åsikt som belystes, nämligen för vigselrätt och för homosexuella äktenskap. Jag tror också att Karin, Birger och Lars också fick många samtal där människor var glada över att få höra sin åsikt företrädd.
Det var intressant att det var med två POSKare med i panelen och att vi hade var sin åsikt. För det speglar verkligen POSK-rörelsen. Och det är därför skönt att vi säger att vi menar att den lutherska äktenskapssynen som finns i Svenska kyrkan kan rymma olika uppfattningar - och att detta inte behöver bli kyrkoskiljande.
Och jag kommer att stå kvar vid min åsikt att vi skall släppa vigselrätten. Jag tog beslutet utan att riktigt veta varför först. Efter att ha läst biskoparnas debattartikel kände jag att jag tagit ett klokt beslut. Och när jag är ute och träffar människor så vet jag att jag representerar en stor del människor som också tycker som jag.
Läs Karin Långström Vinges blogg
Läs Erik Johansson blogg
10 kommentarer:
Tack för info om mötet! Det talas alldeles för lite om varför vi som kyrka fram tills nu har haft en ordning för vigsel i Svenska kyrkan. Kanske dags för det någon gång? Alltså; av vilken anledning finns det kyrklig vigsel över huvud taget?
...
Trevlig redogörelse.
Hej Karin
Håller med föregående inlägg, trevlig redogörelse. Däremot så är det två saker som jag saknar i ditt resonemang.
Först: De flesta homosexuella med barn som jag känner har fått det utan vare sig insemination, surogatmammor eller adoption, utan på det 'gamla vanliga sättet' dvs med en partner av motsatt kön. Ofta tillsammans med en tidigare fast partner.
Sedan: Om det nu är så viktigt att barn har rätt att veta sitt biologiska och genetiska ursprung. Hur ser du då på den faderskapspresumtion som vi har i Sverige? Dvs att man för enkelhetens skull säger att moderns äkte make är far till barnen inom äktenskapet. Här utgår man ju snarare från att det är två vuxna människor som är beredda att ta hand om barnet och väljer att bortse från eventuella genetiska diskrepanser mellan fadern och barnet. Om du är principfast i ditt resonemang, landar man inte då i att alla barn bör gentestas vid födseln för att säkerställa deras rätt att veta sitt ursprung?
Hej Anonym
Hur homosexuella par har fått barn, vet jag också, kan se olika ut. Men sett ur ett strikt perspektiv så var det inte möjligt för ett homosexuellt par att ens tänka på att få barn för bara ett par år sedan. (om man då inte hade haft en partner av motsatt kön innan och "fått" barn den vägen, som du säger).
Att leva homosexuellt innebar att välja att leva utan barn för många par. Men det valet behöver homosexuella par inte göra idag. Och om jag har förstått lagstiftaren rätt så är det kravet på rätt till barn som föranlett ändrad lagstiftning.
Löftena inom äktenskapet innebär, som jag skrev, trohet, solidaritet samt beredskap att ta emot barn. Det är ramarna. Och det är inte bara för "enkelhetens skull" som barnet erkänns inom äktenskapet som barn till den man och kvinna som lever i äktenskap. Det är själva förutsättningen för äktenskapet. Att då förutsätta att barnet inte skulle vara makens när kvinnan föder det är ju att inte erkänna äktenskapets tre led.
Nu vet vi att detta ändå händer att maken inte är far till barnet. Därför att paret (mannen eller hustrun) inte har följt vad de lovat.
Men att förutsätta att det skulle vara så blir ju att underkänna hela äktenskapet och dess löften. Och det tycker jag verkar högst olämpligt!
Vi har i samhället en mängd saker som vi förutsätter vara på ett visst sätt. Därför att vi har kommit överens om spelreglerna (lagar och regler) och grundtanken är att alla skall följa dessa. Och sen har vi lagar och regler för vad som skall göras när människorna inte följer överenskommelserna. Det är så samhället ser ut och det kan givetvis diskuteras. Men kanske är det än en större fråga?
Men då är ju faderskapstestningen av barn födda i samboförhållande samhällets erkännande av att sambos förmodligen är otrogna?
Hej Karin
Att göra en faderskapstestning i samboförhållande är väl bara en konsekvens av lagen och barnets rätt - sätt ur ett strikt perspektiv.
Hade barnet varit fött inom äktenskapet så hade det enligt lagens mening varit makarnas barn. Ett barn fött i ett samboförhållande har inte samma lagliga "skydd" och där måste fadern skriva på faderskapet. (jag tror inte att man gör några tester, men fadern måste skriva på ett papper). Detta för att barnet skall få veta vem som är fadern och det skall finnas i officiella papper.
Vi kan tycka att det är knäppt och onödigt - men detta är de lagar vi har. Vilket jag inte tycker innebär att samhället anser att sambo är otrogna. Utan bara ger ett starkare skydd för barnet.
Men det kanske är dags att ta upp Emmas fråga (som hon ställde som första kommentar)- och att spetsa till den ytterligare ett varv och fråga sig: varför skall vi gifta oss överhuvudtaget? Och varför skall i så fall denna vigsel vara kyrklig?
Hej!
Tack för en bra redovisning från debatten i Skövde kyrkans hus.
Jag har dock en fundering. Om nu POSK är både för och emot om alla ska få gifta sig i kyrkan, vad innebär i så fall en röst på POSK i kyrkomötesvalet. Kommer POSK att rösta för att kyrkan avsäger sig vigselrätten? Eller kommer POSK att rösta för den nya vigselordningen?
Vänliga hälsningar
Lars G Linder
Hej Lars G Linder
Rent krasst är det ju faktiskt så att din röst i kyrkovalet inte kommer att påverka denna fråga alls. Det är det sittande kyrkomötet som tar beslutet i frågan om vigselrätt och vigselordning. Vilket kan verka tokigt när kyrkomötet är veckan efter valet - men så är det.
Som jag har sagt förut så kommer de enskilda POSKarna att rösta efter sin övertygelse i den här frågan. Och av våra 34 mandat i kyrkomötet så kan jag faktiskt inte svara på vilket som blir den övervägande åsikten.
Men uppriktigt sagt så kommer nog inte våra 34 röster att betyda så mycket i sammanhanget eftersom det verkar finnas en stor majoritet bland de övriga kyrkopolitikerna i det valda kyrkomötet som skall ta beslutet, för att behålla vigselrätten.
Men jag kommer i alla fall att rösta för att vi skall avsäga oss vigselrätten. Jag tror det är det klokaste.
Hej!
Men Lars fråga är berättigad. Ett starkt valresultat för Frimodig kyrka, som är den enda partipolitiskt obundna gruppen som enhälligt säger nej till samkönade äktenskap, så ger det tydliga signaler till kyrkomötet att de inte har kyrkfolket med i nyordningen.
Hej Jan-Anders
Jo, det kan man ju säga. Men som jag sa - oavsett detta så kommer ju inte detta kyrkoval att kunna påverka själva sakfrågan. Eftersom det är vi som sitter i kyrkomötet nu som kommer att avgöra den frågan en månad efter kyrkovalet.
Så frågan är då - skall jag se till att de som kommer in i kyrkomötet är kloka människor och hamnar i en tillräckligt stor grupp så att man också får vara med och förbereda ärendena i kyrkostyrelser och utredningar. Vilket man får när man väljer POSK.
Skicka en kommentar