Sändare eller mottagare

Uppdaterad fredag 17.51
Idag lägger Elisabeth Arborelius fram sin avhandling "Finns det ett klyfta mellan kyrkan och folket?" . Hon har skrivit ett inlägg på DN Opinion om detta med rubriken "Folket underkänner nästan varannan präst"

Arborelius har intervjuat präster och hon har intervjuat församlingsbor i Stockholms stift. Och hon ser att det finns en skillnad mellan vad folk vill ha av prästen och vad de flesta präster vill ge. Detta kallar hon sändarinriktade präster och mottagarinriktade präster.

Vissa präster befann sig i mitten och hade ingen uttalad inriktning åt vare sig det ena eller andra hållet. Mottagarinriktade präster var i första hand inställda på att möta människor på en jämbördig nivå i deras livsfrågor och på att acceptera och bejaka deras erfarenheter. De var orienterade mot mottagarna, det vill säga församlingsborna.

Sändarorienterade präster betonade att ”kyrkan måste vara KYRKA” och inte en folkrörelse eller serviceinrättning. De ansåg att en verkligt riktig präst framför allt ska föra ut det kristna budskapet. Det var vanligt att sändarinriktade präster ifrågasatte församlingsbors attityder, till exempel menade att människor har fördomar mot kyrkan och/eller sitter fast i sin “individualiserade kommersialistiska värld”. Församlingsbor önskade i stort sett genomgående mottagarorienterade präster.
(…)
Resultaten avspeglar en spänning i kyrkosyn mellan en kyrka där man främst eftersträvar att tillmötesgå de behov människor har och en kyrka med ett missionsuppdrag där man främst eftersträvar att föra ut den kristna tron.

Och Elisabeth Arborelius avslutar artikeln i DN och skriver

Intervjuerna med församlingsbor och präster väcker många frågor. Om bortemot hälften av kyrkans präster har en inriktning som församlingsbor inte är intresserade av och inte frågar efter kan detta vara ett problem för kyrkan.

Ja, är detta ett problem för kyrkan? Och på vilket sätt? Vad är syftet med att vi har kyrkan? För att vi skall kunna bedriva verksamhet och ha kyrkoråd och organisation? Eller för att vi vill att människor skall hitta en väg till en levande tro på Jesus Kristus?

Ja, det där blev ju en retorisk fråga… Men svaret på frågan är kanske inte lika självklar… för hur kan vi veta vilken väg som är den rätta för människor att hitta en egen relation till Gud? Är det genom att prästen möter upp alla behov i en kyrklig handling? Eller är det att prästen ser till att den kyrkliga handlingen blir på ett visst sätt?

Ett sätt att se detta på är i POSKs handlingsprogram under rubriken Folkkyrka

Folkkyrka

Svenska kyrkan är en folkkyrka, en öppen kyrka som har ansvar för alla som bor i landet och därför inbjuder alla att delta. En kyrka som inte kräver personlig bekännelse av sina medlemmar, måste för att behålla sin identitet ha medarbetare som är förpliktigade till kyrkans lära genom vigning till biskop, präst eller diakon. Vigningstjänsten är ett uttryck för viljan till livslång tjänst i kyrkan under självständigt läroansvar.

Svenska kyrkan har uppdraget att ge vidare sin tro i varje tid och behöver en genomarbetad missionsstrategi som är välkomnande och sändande, där varje människa uppfattas som en gåva och en resurs i församlingen. För dem som i vuxen ålder närmar sig kyrkan måste församlingen kunna erbjuda en genomtänkt och inbjudande vuxenundervisning där människor möts med respekt och erbjuds stöd att växa i kyrkans gemenskap.

För en öppen folkkyrka är det angeläget att skapa kontaktpunkter med så stora delar av befolkningen som möjligt. Detta sker genom de kyrkliga handlingarna vid avgörande tidpunkter i människors liv – dop, konfirmation, vigsel, begravning – och genom själavård, diakonal/social verksamhet, undervisning, kulturaktiviteter och delaktighet i samhället. Centrum i kyrkans liv är alltid gudstjänsten – utan gudstjänst ingen kyrka.

Invandrartäta områden i storstäderna med sin mångkulturella och mångreligiösa befolkning är en stor utmaning för Svenska kyrkan. Som ”minoritetskyrka” måste Svenska kyrkan utveckla nya arbetsformer för diakoni, undervisning, gudstjänst, ekumenik och mission. Bland våra invandrare finns många kristna grupper. Dessa kan vara en tillgång som inte får glömmas bort. Med sina skilda erfarenheter kan de berika och inspirera församlingarnas gudstjänstliv och övriga verksamheter.

Att stärka känslan av att höra till Svenska kyrkan är en uppgift för alla kyrkans församlingar även i ett mångkulturellt sammanhang.

Foto: IKON bildbyrå

Uppdaterad fredag kl 17.51

Hittar också ett intressant blogginlägg om artikeln hos Brygubben där han hänvisar till övriga bloggar om artikeln.