När jag var i Malmö den 12 februari så var ju också KG Hammar där. Hans föredrag hade rubriken "Kyrkan i spänningen mellan politik och religion"
(observera att detta är mina anteckningar och inga direkta citat av KG Hammar!)
Jag tycker det var ett mycket spännande föredrag med spännande historiska tillbakablickar. Det är så lätt att glömma hur det har varit.
Till exempel att det inte var så länge sedan vi fick religionsfrihet. Att det före dess, 1951, inte var möjligt att gå ur Svenska kyrkan om man inte gick in i ett annat religiöst samfund. Eller att alla barn skulle döpas innan de var åtta dagar. Och man fick inte gå i kyrkan någon annanstans än där man bodde. Visst känns detta främmande för oss idag?
Religionen är påtaglig i vårt samhälle. Alla religioner finns representerade i Sverige idag, säger KG Hammar.
Han säger vidare Det har aldrig funnits EN kristendom – det har alltid funnits många (och här höll jag på att hoppa högt innan jag hörde fortsättningen). Därför att de som var med drog olika slutsatser – det är bara att jämföra evangelierna. Det är olika språk och olika bilder. Och man har aldrig tryckt ihop det så att det har blivit ett. Den sanna klassiska tron har aldrig funnits – det är bara ett maktutövande.
Hmm… är det så? Ja, jag gissar att vissa inte tycker så. Men det hjälper åtminstone mig att våga tänka lite annorlunda. "Think outside the box" som det heter på reklamspråk.
KG Hammar - Jag hoppas att alla tycker om det sekulära samhället, det vill säga, samhället där det är lika för alla. Ingen blir favoritiserad. Men vi lever i ett sekularistiskt samhälle – där sekulärt blir en ideologi. Humanismen blir en livsåskådning – något som är likadant som allting annat. Vi måste få tänka högt, för när man tänker tyst så tänker man inte klart. Det som vi säger högt krymper. Tänk bara på hur det är när man ”känner” kärlek och när det skall uttryckas i ord.
Tro är ett förhållningssätt till livet och inte en etikett. Var därför inte snabb med att sätta etiketter – lyssna, samtala och känn efter istället. När man går in i samtal blir man inte lockad att byta religion – utan snarare att utforska sin egen.
Visst handlar det om dialog och samtal. Och jag tänker på hur jag själv ibland är ganska snabb med att sätta etiketter på folk för att de säger något eller ser ut på ett visst sätt (eller tillhör en viss nomineringsgrupp…). Men efter att man samtalat måste "rycka bort" etiketten, för det visar sig vara något annat som döljer sig. Och i samtalet blir jag inte bara medveten om mitt eget sätt att sätta etiketter på andra, jag blir också medveten om min egen tro, för jag måste sätta ord på den.
KG Hammar gör en framtidsspaning. Unga människor är väldigt institutionsskeptiska. Om 30 år ser inte Svenska kyrkan ut som idag. Människor vill leva lösare – vill ha kortare kontrakt.
Och han tog exemplet med sina egna barn. När han vill bjuda på middag så går det inte att få besked förrän sent. De vill hålla alla vägar öppna.
Och det här känner jag igen. Det är svårare att få människor att ställa upp för längre perioder. Det är svårare att få besked i tid. Vad har hänt med "pliktkänslan?" undrar jag?
KG Hammar säger att religionen finns påtaglig på ett annat sätt i samhället idag. Framför allt tvärvetenskapligt på ett helt annat sätt än bara för tio år sedan. Det är spännande tycker jag.
KG Hammar pratade givetvis om en massa mer saker. Han gick sedan innan jag började mitt föredrag, men jag kände att många av de problem som han nämnde i sitt föredrag - det hade POSK tagit upp i sitt handlingsprogram. Det hade jag nog inte förväntat mig - men det vara spännande. Det visar också på den mångfald vårt handlingsprogram rymmer tycker jag.
>>POSKs handlingsprogram>>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar