Debatt som berör

190 dagar kvar till kyrkovalet. Och jag sitter på Bromma flygplats och är på väg till Visby där jag imorgon skall träffa POSK-gruppen vid deras nomineringsmöte.

Igår var jag på en kurs och sen besökte jag Lidköping. Jag träffade en potentiell POSK-grupp och det var väldigt roligt. Sen missade jag tåget hem, men fick skjuts till en annan station och lyckades ta mig hem till slut, trots snö och dåligt väglag. Tack för all hjälp - säger jag till min snälle chafför!

Nu har jag haft tid att läsa ikapp Kyrkans tidning som kom i brevlådan igår. Jag läser Dag Tuvelius ledare om den oacceptabla gråzonen kring vård vid livets slutskede. Och jag läser Johan Ungers artikel där han pläderar för Nej till dödshjälp men ja till smärtlindring.
>>Läs Dag Tuvelius ledare här>>
>>Läs Johan Ungers debattartikel här>>

Sen skriver Elisabeth Sandberg om Daniel Brattgård (sjukhuspräst och med i SMER) som säger att socialminister Göran Hägglund inte har förstått vad SMER (Statens medicin-etiska råd) vill. Och Tom Hansson skriver att det nu kommer att bli en riksdagsdebatt om vården vid livets slutskede. Den är planerad till 24 mars då det är interpellationsdebatt.
Man måste logga in för att läsa artiklarna. Lösenordet är FASTA
>>Läs Elisabeth Sandbergs artikel här>>
>>Läs Tom Hanssons artikel här>>

Vad tycker jag? Ja, som ni vet. Nej till dödshjälp. Ja till livshjälp - och smärtlindring. Och en rejäl teologisk debatt! På den offentliga arenan. Jag kan inte teologin tillräckligt bra för att ge mig in i den diskussionen, det behöver jag hjälp med. Men jag känner instinktivt att för mig är det inte rätt.

Jag läste Linn Ullmans bok Nåd. Om en man som är rädd för att bli sjuk - och som i första kapitlet får beskedet att han pga en cancersjukdom bara har sex månader kvar att leva. Det finns saker att ta tag i hans liv. Ouppklarade relationer, misslyckande. Men också rädslan för döden - en ovärdig död och kroppens förfall. Han avkräver sin hustru löftet att hon skall hjälpa honom. Och hon gör det.
Boken sägs inte vara ett inlägg i dödshjälpsdebatten - men den ger ändå en bild av tankar, rädslor och skuld som kan komma.

Jag skulle som sagt önska att vi fick än fler teologiska diskussioner om dödshjälp, teologiska och etiska. Fler präster och varför inte biskopar, som kan bidra med Svenska kyrkan synpunkter.

Och allvarligt talat! Kyrkostyrelsen - se till att den där utredningen och arbetet med dödhjälpsfrågan som ni sagt pågår, kommer igång!