Björkekärrs kyrka

Den heliga Mikaels dag
Tema: Änglarna
Björkekärrs kyrka kl.10.00

I söndags var jag på gudstjänst i min hemförsamling Björkekärr. Alltså - jag säger hemförsamling fast jag inte längre bor i Björkekärr. Jag flyttade till grannförsamlingen för två år sedan och bor numera i Härlanda församling. Men det är i Björkekärr jag fortfarande har min gudstjänstgemenskap och mitt hjärta. Där sitter jag med i kyrkorådet och där är jag med och tar ansvar. Men visst blir det konstigt när man flyttar…

Jag var "hemma" i alla fall. Kom sent (som vanligt) och kom in i en "knökfull" kyrka. Det är inte ovanligt att det är mycket folk i kyrkan - men idag var det ovanligt många. Det visade sig att det var teminsstart för konfirmandläsningsgruppen. Så där var alla nya konfirmander och deras föräldrar förutom de vanliga gudstjänstbesökarna.

När jag kom höll prästen på att berätta hur gudstjänsten skulle gå till. Hur vi gjorde när vi firade nattvard, att man kunde gå fram och få välsignelse och hur man gjorde då. En utmärkt vägledning alltså.

Lovsångsteamet ledde oss i psalmsången, orgel, piano, trummor, gitarr och kongotrummor kompletterade. Svängigt värre.

Vägledningen genom gudstjänsten fortsatte - på ett alldeles utmärkt sätt. Det blev konfirmandtillvänt - men även bra för oss som går i kyrkan ofta. Vi kan också behöva bli påminda om varför vi gör saker som vi gör.

Sen kom vi till predikan. Söndagen tema var änglar. Och prästen talade om änglar men framförallt om helighet. Och han pratade om Nikodemus. Han sa två saker som jag tänkte att jag skulle komma ihåg. Men vet ni - det har gått två dagar och jag kan inte komma ihåg vad de två sakerna var. Jo, det ena var att helighet var att vara väldigt, väldigt god. Och att vi behöver heligheten. Den andra saken har försvunnit ur mitt huvud, men förhoppningsvis fastnat i mitt hjärta. (jag får börja föra anteckningar tror jag, det här börjar bli pinsamt)

I Björkekärr firar vi nattvard varje söndag. Så även idag. Med lovsångsteamet som sjunger moderna lovsånger.

När gudstjänsten nästan var slut ber prästen alla konfirmanderna att resa sig upp. Det var en väldigt massa ungdomar som reste sig och de fick en varm applåd. Det kändes gott! Jag hoppas att de går en spännande och bra tid tillmötes som konfirmander. Vilket jag är övertygad att de gör.

Efteråt var det kyrkkaffe. Också ett tillfälle att träffas i fortsatt gemenskap.