Invigningsgudtjänst av kyrkomötet
Kl 14.00
Klockan 13.45 skulle vi alla sitta i domkyrkan för strax efter skulle kungaparet och kronprinsessan anlända. Så där satt vi allihopa och väntade. Och sen kom de. Och hälsades välkomna av alla möjliga och sen eskorterades in av en mängd människor.
Och sen var det "vanlig" procession in med kör och alla inbjudna gäster. Och jag tror aldrig att jag har sett så många prästskjortor på en gång och framförallt kvinnliga präster. (det var fullt med dem på stan också när jag gick till kyrkan i morse - kul!)
Flickkören i domkyrkan sjöng. Det var en ganska vanlig men väldigt, väldigt högtidlig gudstjänst. Och det säger jag inte bara som något positivt. Det är väldigt vanligt att gudstjänsterna vi firar tillsammans på kyrkomötet blir högtravande och komplicerade - för att det skall vara så fint.
Men det är väldigt häftigt när hela domkyrkan ljuder av psalmsång, det är härligt när alla ber med, när alla svarar och där det ändå ligger en tät stämning av närvaro bland alla de flera hundratals människor som är där.
Predikan handlade om texten från Apg 16:11-15 där Paulus berättar om Lydia, som enligt prästen var den förste kristne europen. Och hon var företagare och hon var kvinna. Och hon sålde purpurfärgat tyg.
Två saker kommer jag ihåg från predikan idag. När man går ut och berättar om Jesus så får man vara flexibel - det blir inte alltid som man har tänkt sig. Och sen hade prästen (det var biskop Antje Jackelén) tipset till Lydia att börja sälja biskopsskjortor för kvinnor av sitt purpurfärgade tyg - för det fanns inte så många bra så det fanns en marknad för detta. Och den var bara ökande.
Under predikan stod biskopen i predikstolen. Det var bra - för då syntes hon. Till skillnad från alla andra som talade, bad eller läste något idag. Jag såg inte en enda människa - utan rösten "kom från en okänd plats i rummet"… Det var inte bra. Det blir inte inkluderande när man inte ser de som leder gudstjänsten. Uppsala domkyrka är ett svårt kyrkorum på det viset - men jag tror att man måste tänka på detta.
Vi firade nattvard tillsammans. Det fanns flera stationer med tre personer i varje station. En med bröd, en med vin och en som höll en ikon. Det funkade bra. Det var inga instruktioner för hur detta skulle gå till - en det funkade bra ändå, troligen för att jag varit med om detta förut. Men det fanns en sak som störde mitt nattvardsfirande. Det var flickkören som sjöng "Kärlekens lov" av Knut Nystedt. Det var ett stycke jag gärna hade hört på en konsert eller en gudstjänst där jag var beredd. Men detta var ett modernt och speciellt stycke som inte passade för mig att fira nattvard till. Jag önskar att de valt något annat.
Det var kul att se alla olika sorters präster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar