"Att lyssna i tro"
Åh kyrka, Åh stiftsgård kl.11.00
Idag var jag i Åh kyrka på gudstjänst. Min dotter var på återträff med sin konfirmationsgrupp som hon läste med i somras. De senast tre årens konfirmandgrupper samlades för gemensam återträff. 198 ungdomar fyllde kyrkan. När jag lämnade av henne i fredags och såg alla dessa kryllande (för det är ju det de gör - kryllar) ungdomar så blev jag alldeles varm i hjärtat och fick en tår i ögat. Här är alla de som skall vara med och leda kyrkan i framtiden. Det är här på stiftsgården och i sina församlingar som de fostras in i kyrkans gemenskap. Kan det bli annat än bra?
Men åter till gudstjänsten. Den var fylld till sista plats. Ungdomar överallt. Och de hade nog inte sovit så mycket… men lovsången var stark.
Musiken är modern, bas, trummor, elgitarr, synth. Men även vanlig orgel kompletterade sånger och psalmerna.
Alla sånger och texter visas på powerpoint på en duk vid sidan av koret. Det gör det lätt att följa med och man behöver inte feppla med psalmboken.
Idag handlade texten om himmelriket som är som en skatt som ligger i en åker. En man hittar skatten, gömmer den, säljer allt han äger och köper åkern. Och sen köpmannen som hittar en dyrbar pärla, säljer allt annat för att köpa pärlan. Och när texten var uppläst så förlorade jag mig bort i minnen. För jag kom ihåg när jag i slutet på 80-talet vikarierade som församlingsassistent i Biskopsgårdens församling. Och jag tillsammans med vår VTP-are (vapenfritjänstgöring) var bland annat på Svartedalsskolan. Och vi hade med oss ett bildband med stillbilder som berättade just den här historien. Diabilder och kassetband - så var det på den tiden. Och sen pratade vi med ungdomarna.
Så vad sa egentligen prästen idag till alla dessa ungdomar i kyrkan. Jo, han pratade om skatten och köpmannen. Det kommer jag ihåg. Men hur han sedan fick ihop det - det har jag glömt. Men han hade ett par bra liknelser som komplement och en sak kommer jag ihåg. På Åh läser konfirmanderna i olika "släkter". Släkterna får namn från den präst som är huvudansvarig. Och det prästen sa var att man inte skulle jämföra, alla var i samma familj.
Sen var det en fin förbön. Men jag saknade förbön för kyrkomötet som faktiskt börjar på tisdag. Undrar hur många kyrkor som faktiskt kom ihåg det?
Sen var det nattvard. I den här kyrkan så går man fram till nattvarden på ena sidan av gången, sen kan man få nattvard från två håll vid altarringen. En person står och slussar fram så det blir lagom många.
Jag fattar inte varför det skall vara olika överallt. Och jag undrar hur det optimala sättet att fira nattvard är. Alla sätt är bra, utom de dåliga. Detta är ett OK sätt - men jag tror att det kan optimeras lite mer.
Men sammantaget - efter den här gudstjänsten, med sång och musik, lovsång och bön tillsammans med alla dessa (i och för sig trötta men) härliga ungdomar så finns det hopp för Svenska kyrkan.
Dock undrar jag. Hur många av dem vet om att de om ett år kan få vara med och bestämma hur kyrkans skall styras. Och hur många av dem ( några har ju fyllt 18) står på våra listor? Vi behöver dem, deras synpunker, deras ideér och deras framtidstro. Deras vilda ideér, deras vilja att förändra och leva i och för Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar